tisdag 27 januari 2009

Käringen i mig vill hem....

Suck.
Nu är det officiell käringvarning på mig... Jag visste att den här dagen skulle komma.
Men inte så snart....

Det var som så, att uppeldad av de lila skorna som jag införskaffat till ett hemskans bra pris, så vaknade jag yster som en tvållöddrig häst imorse, i mitt huvud hörde jag "Ut i skogen ska vi gå!" blandat med "Ett, två, ett, två!" (den senare vilket vi alla vet är elefantmarschen ur Djungelboken, eller hur?)

Så, löddrande av entusiasm läste jag mina vanliga bloggar (man måste ju hejda sig lite...) och sedan hoppade jag i mina gamla skor, ryckte till mig joggingbyxorna som nästan hickade av förvåning, krängde mig in i min svarta täckjacka, som är så ful, så ful så att tallarna nästan tittar åt ett annat håll när jag kommer studsande genom skogen.

Sa några förmanande ord till katterna, speciellt till Asta Katt som verkligen är inne på hälso-trenden och försöker äta upp mina stackars Aloe Vera-plantor så fort hon kan..

Sedan...
Ut på trottoaren, rask marsch (Ett, två, ett två!) och sedan skulle jag snedda över gatan.
Jag tog ett steg och gled lika behagfullt som en full svan med det första steget, saktade ner och tog ett steg till, mer liknande en åldrig sköldpadda, långsamt och slirigt....

"Oj, det är halt!" tänkte jag men inte ger jag upp så lätt.
Långsamt kasande över gatan som en bakfull igelkott kom jag upp på den andra trottoaren.
Där vill jag lova att det var ännu halare.
Tog ett ömt grepp om en lyktstolpe och drog mig upp ett steg och sedan några till.
Jag var som en smörklick i en het stekpanna.
Jag försökte ta ett steg och benen gled som om jag egentligen ville gå ner i spagat utanför grannens hus...

Till och med jag inser när jag är slagen.
Jag vände om, långsamt och försiktigt, ett och ett halvt varv hann jag med innan jag slutat snurra, och så började reträtten.
Det sluttar lite neråt, så ett steg blev igen ett försök till spontan spagat.
Som tur var har grannen häck. Ja, alltså, en häck som står ute.
Jag menar, grannen har en trädgårdshäck.

Det är första gången och förhoppningsvis sista som jag med nävarna fulla av häckgrenar försöker ta mig fram i tillvaron...
Steget från trottoaren till gatan var lika spännande som vilket fallskärmshopp som helst.
Sedan kanade jag, (full svan igen, jojomensan...) över gatan och tog mig upp på andra trottoaren,
och satte av i långsam galopp (á la mycket darrig sköldpaddda) in i mitt hus trygga hägn.

Kom innanför dörren, där bägge katterna stod som på parad, jag strök svetten ur pannan och sa "Mja... Det var ingen bra dag för motionerande. Kanske imorgon. Eller i april."

Men...
Hade det här varit förr om åren när jag var yster och rask som en galopphäst hade jag aldrig vänt om.
Det är bara att inse fakta. Jag har en liten tant i mig som absolut inte vill kränga fram längs gatorna som en redlös grävling.
Jag fogar mig. Men i april, då jäklar!

8 kommentarer:

Baronessan sa...

Ha, ha, det där skulle man velat se. Kan man inte ha broddar under de lila gympadojorna? Förresten - har du provat skridskor? Eller varför int en spark.

Cicki sa...

Det var extremt mycket djur i texten idag. Tvållöddrig häst, Djungelbokens elefanter, Asta katt med familj, full svan, åldrig sköldpadda, bakfull igelkott, darrig sköldpadda, galopphäst och sist men inte minst en redlös grävling. Vad är detta? Fablernas värld, eller? Finns det stor ladugård vid stugan så Ulvstrumpa kan husera alla dessa konstiga djur?

Anonym sa...

Osch osch osch! Jag kan ju se dej framför mej, hahaha! Men du, du skulle testa med ett par stavar så slipper du vänta till i april med denna härrligga motion ;o) /Host, host Fimpen här/

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jaa, så här när jag är inne igen kan jag nästan tycka det är synd att jag inte kunde se mig själv där jag stod med famnen full av grannens häckgrenar och kasade mig nerför den lilla lilla sluttningen. Jag måste verkligen ha sett ut som en riktig trädgårdsentusiast...
Broddar är definitivt något att tänka på, spark likaså, skridskor skulle jag inte våga mig på ens om jag fick betalt för det. :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, lugn, bara lugn, jag har ju en loge att härbärgera alla dessa märkliga djur som galopperar fram i mina texter. ;)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
hm, ja, kanske stavar, men jag värjer mig mot att kliva omkring med det helt ensam. Skaffar du stavar så hänger jag på. :)

Anonym sa...

*Fimpen läser svar å mys-ler innan hon stänger ner datorn på jobbet och går hem för dagen. Hon kan alltid lita på å få tillbaka ett nyp när hon själv är lite lagom "hornig" IYKWIM (betyder if you know what I mean). Hi hi hi. Underbart! ;o)*

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
jajemen, du vet, man kan lita på mig, och bra på att stava är jag med. Utan stavar. Men med keyboard. (rackarns, är jag så här ordvitsig innan kvällen, hur rolig ska jag inte bli senare...) ;)
Ha en trevlig tur tillbaka hem, förresten, jag har köpt en lampa...
Lila...
Och rosa...
Magnifikt på min ära! :)