tisdag 13 januari 2009

Kan man koka kaffe?

Min vilde far ringde igår.
Det är mycket möjligt att vi inte är kloka i den här släkten, det känns så mer och mer faktiskt.
Nu var det som så att någon med okänt mobilnummer ringt fadern.
Sin vana trogen hade han inte svarat, eftersom han läst tidningar (och även hört mig berätta) att vissa nummer ska man inte svara på när de ringer.
Detta inbegriper numera att fadern bara svarar om antingen jag eller kusinen har ringt.
Min andre kusin (vars nummer han inte lärt sig) är fullständigt rasande över min fars nya lättsinniga attityd till telefonen.

Men nu hade fadern blivit intresserad, eftersom det här mobilnumret ringt så många gånger.
Så jag kollade på Eniro och sa sedan att "Mjaa. Det är någon kille, jag tror inte du känner honom, han bor snett bortåt min gata..."
(Jupp. Fördom igen, att jag känner alla som min far känner. Skäms på mig...)
"Vad heter han?" sa fadern varvid jag sa namnet.
"Aha! Är det han!? Åhå! Ja, men då så." sa fadern och slängde på i örat på mig för att antagligen vänta på att mobilaren skulle ringa igen.

Jag ger mig ju inte så lätt, så jag ringde upp, för jag tänkte ju som så, att fadern och jag skulle prata stuga. De flesta galenskaper jag har tagit mig för i mitt liv har jag diskuterat med honom och han har alltid hejat på mig, även om han ibland sett smått bekymrad ut.
Så, jag berättade om stugan, han frågade lite och så sa han, precis som jag visste.
"Ja men du.... Det låter ju jättebra! Ta den, du! Gör det!"
"Eh... Det finns inget vatten..."
"Äsch, det löser sig. Finns det el?"
"Jo."
"Bra, då kan man koka kaffe. Det är allt som behövs! Ta den! Hej då!"
Och så på med luren igen.
Det är det jag gillar med farsan, han ser det viktiga i livet.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Hehe, bara du inte måste vänta till det har kommit en skur regnvatten så det räcker till en kopp /Din elake och tonale vän Fimpen/

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
tvärtom, jag väntar väl tills du kommer knattrande på din moped med vatten. ;)

Ika sa...

Vilken fantastisk pappa du har!!!

Anonym sa...

Haha, okej. Då vill jag ha mössa med öronlapparna fladdrande å gummistövvlar på mej och unikabox med kanelbullar och finska pinnar på pakethållarn. Men du! En annan grej; du har väl inte i rena PMS-ilskan hivat ut granen från balkongen i dag på Knut hoppas jag?! /Keep your eye on the sparrow!/

stella sweden sa...

Pappor U även mammor ser oftast det som är viktigt i livet...att inte vara rädd utan att våååga..har bloggat mycket om min pappa U hans utmaningar som jag insåg att jag vart tvungen U ta...de häärdar!
Jupp!

Baronessan sa...

Vet du hur många gånger man vrider på vattenkranen när vattnet är avstängt? Många, många gånger! Annars tycker jag att "farsan" har rätt - särskilt det där med telefoner.

Cicki sa...

Det är bra med en far som vet vad som är viktigt i livet. En kopp kaffe fixar de mesta problem. Kaffet är för oss lika helande som teet är för engelsmännen....:-)

Shirouz sa...

Hej Ika,
jo, jag har ju det :)

Shirouz sa...

Hej igen Fimpen,
åh, unikabox! Vilket ord, jag hade nästan glömt bort att det fanns! Självklart får du ha finska pinnar och kanelbullar på pakethållaren, men inte ska du väl baka så mycket? ;)

Hrm... Jo. Granen är (inte utslängd, det var ju en plastgran) inställd i garderoben. Så, jag är ledsen, men du fick inte se den. Inte hann jag ta kort på den heller, det var en jättefin gran. Du får komma och titta på granen den här julen istället. Det är ju mindre än ett år kvar. :)

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
det är sant, och har man tur så ger de en modet att försöka sig på saker, och även om man misslyckas så säger de då "Asch, det går bättre nästa gång." :)
Jag ska fortsätta läsa "bakåt" i din blogg tänkte jag, jag har läst lite, men inte kommit till din pappas utmaningar än.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
hm, jag kan tänka mig det, ja. :)Vattnet är nog det enda som bekymrar mig just nu, jag gillar att blaska i vatten alldeles för mycket. Jag får vänja mig av vid det misstänker jag.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, absolut!
Och kaffe, jag är så glad att det finns. Det är något hemtryggt och trivselvänligt i hela kaffehanteringen. Jag vågar knappt tänka på hur jag skulle vara utan kaffe. Speciellt kaffet på morgonen. Det är det bästa kaffet på hela dagen. Förutom det till lunch. Och middag. Och på kvällen. När som helst är det bästa kaffet egentligen. När jag tänker efter. :)