fredag 9 januari 2009

Full fart...

Jag blir smått full i skratt när jag läser att "jag la ner Ulf Lundells kreativa kaos" och tänker att det önskade nog han med att han kunde göra själv när han var mitt i det...

Jag blev också smått full i skratt igår kväll när jag satt och vek in chokladkola i smörpapper och fick ett sms från Fimpen där hon skrev att "du har inte uppdaterat idag men det har du nog märkt själv?" och undrade om jag var okay.
Sånt värmer ett gammalt hjärta, minsann. Jag svarade att jag hade lagt märke till det, att jag inte hade skrivit menar jag...
Men det var ju full fart (inte in i evigheten som Lundell skriver någonstans) men full fart ändå.
Morgonen började med att bägge katterna imiterade John Belushi genom att först slänga mat omkring sig som om de bägge provspelade för roller i Delta-gänget, sedan kräkas i kör och sedan slåss som siberiska tigrar.

Sedan ett möte nere på staden, hem för matlagning, ätning (ihop med Lundells kreativa kaos, asocial som jag är så föredrar jag ibland en god bok som middagspartner.) sedan chokladkole-tillverkning för jag behöver något sött och det ger käkarna så fin motion att idissla som en ko.
Sedan vek jag lite kvalitetstid för att ligga på sofffan och läsa Kinky Friedman, vandrade med honom till Lone Star Café där vi upptäckte en död countrysångare, satt på diverse barer, hängde i hans loft och drack whisky medan bägge hans telefoner ringde.
Man kan spendera tiden mycket sämre.
Hann också med att se två (!) kärleksfilmer, (för jag upptäcker ju nu att det är inte bara som så att radion kör kärlekssånger till förbannelse, televisionens alla kanaler är gödslad med kärleksfilmer...) Såg "Matte söker husse" och snyftade som en liten vattenspridare i slutet, sedan zappade jag in på något som hette något med Toscana.
Ack, det var så hjärtevarmt och så gulligt och så trevligt så vattenspridaren skruvades på ytterligare och utvecklades till en hel fontän.
Torkade tårarna på Asta Katts päls, vilket inte mottogs direkt med entusiasm, i stället utlöste det ett febrilt tvättande och blängande över kattaxel på matte som snöt sig med eftertryck. Dock inte i kattpälsen (det finns gränser.) utan i vanligt mjukt Lambi-papper.

Lambi, ja. Hade jag sett lambi-reklamen hade jag väl brytit ihop, det är något med det där lammet som alltid får mig så varmhjärtad och nu när jag är som jag är så borde jag nog enbart hålla mig till hårdkokta Dirty Harry-filmer och Terminator och slåss-filmer egentligen.
Men du vet, en god gråt är definitivt inte att förakta.
För övrigt tycker jag att det känns ganska bra, faktiskt.
Jag sover inte som en grävling direkt men det är nog inte att vänta sig heller, det är en förändring i mitt liv och när jag väl blivit hemmastadd i förändringen lär jag återgå till att sova hårt som, just en grävling igen.

Idag står absolut inget på schemat. Det är fan så skönt.
Jag ska slåss mot förkylningen som försöker ta sig här, och jag ska tillbringa min första fredag som Solitär!
Tack för det magnifika ordet, Ursula, som skrev ett så förbaskat bra inlägg, vilket finns här;
Hemligheter.nu

2 kommentarer:

Cicki sa...

Ibland undrar jag om man är knäpp. Eller rättare sagt så vet jag att jag är det. Sambon skrattar och håller med och jag tar det som en komplimang.

Varför är jag då knäpp. Jo, jag ser många av mina bloggvänner som just riktiga vänner. Nu är det ju ingen brist på IRL-varan heller så det är inget vänskapstörstande som gör att jag känner så.

Det kanske är så att jag har lätt för att känna in människor även när de skriver. En av mina goaste vänner har jag aldrig träffat men vi har haft mailkontakt i mer än ett år och hittade varandra via Tradera. Det är inte enbart auktioner man kan vinna där. Även vänner tillhandahålls.

Nu till saken. Jag tänkte precis som Fimpen att du inte uppdaterat igår och blev direkt orolig. Tänk om du mådde dåligt? Hur skulla jag kunna nå dig för att få veta det. Du kanske behövde tröstas. Ja, så tänkte jag i alla fall.

Jag blev lugnad när jag slog igång datorn idag och såg att allt var som vanligt. Snacka om att man lever sig in i bloggvärlden. Både på gott och ont.

Önskar dig en bra dag och lite gråt framför TV:n kan vara renande och lösa upp klumpen i bröstet. Kram

Shirouz sa...

Hej Cicki,
nåväl, i så fall är jag lika knäpp, jag :)
Jag är likadan, jag tycker det är ofrånkomligt att man bryr sig, sedan är det sak samma om det är vänner på nätet man aldrig sett irl, eller vänner man ser irl.

Jag tycker faktiskt att det är jätttegulligt att höra att både du och Fimpen blev oroliga, jag tänkte på igår att jag skrev att jag blev smått full i skratt, sedan tänkte jag att det korrekta hade varit att skriva att jag blev inte full i skratt av att Fimpen hörde av sig utan av formuleringen att jag inte hade uppdaterat men att jag nog märkt att jag inte uppdaterat själv.
Sedan tänkte jag "äsch, folk fattar nog det ändå." och det tror jag att ni gjorde.
Så. Det är uppskattat och jag vet att jag skulle reagera precis lika dant själv. Tack för att ni bryr er, det uppskattas, kram :)