torsdag 1 januari 2009

Första dagen på första månaden.

2 0 0 9.

Första dagen på den första månaden den första gången någonsin det är 2009.
Så vitt vi vet.

Jag skulle egentligen börja högtravande, tänkte jag men det enda som kom till mitt sinne var:
Förbaskade Fimpen!
Jag skyller helt och hållet på henne att jag inte minns vilken tid vi kom hem inatt.
Något som kan roa henne är säkert att vi steg av taxin bra mycket tidigare än när vi skulle, dvs, normalt sett kliver man ju av utanför porten men det gjorde inte guben och jag.
Nej då.

Guben sa käckt när vi kom till korset här nere att "Här blir det bra!" och vi skuttade ut, gick över övergångsstället och sedan sa jag "Varför klev vi av här?" och han sa "Jag vet inte."
Ja, jag vet. Snillen spekulerar...

Sedan travade vi långsamt som två gamla ölhästar (sådana där som drog pilsnerlådor någon gång förra seklet, ja.) uppför backen. Stannade och lutade huvudet eftertänksamt mot träden som står i backen.
Travade vidare för att slutligen komma hem, in och till kojs.
Vaknade klockan tolv idag och hade ett vackert fyrverkeri i huvudet samt små träskodda småjävlar som dansade jigg inuti skallen. Det ryms inte både fyrverkeri och jiggdansare i en människoskalle.
Sov vidare och sov vidare och sov vidare tills nu ungefär då jag släpat mig upp och hålögt sitter och stirrar på skärmen här. Har inte tittat mig i spegeln sedan första gången idag, märkligt hur lik en tvättbjörn man kan se ut när man glömt att tvätta bort mascaran. Kanske inte så konstigt att katterna skrek "HU!" när de såg mig och sprang och gömde sig.

Men det var ett fint kalas igår. Fina fyrverkerier. Fin taxi hem och jag funderar fortfarande på vad vi skrattade så förbålt åt, champagnen var välsmakande, maten likaså.
Vi gör om det nästa år.

Och ska man, och det ska man om man är jag titta tillbaks på förra året, så säger jag som jag sa igår, det var ett riktigt skitår förra året. Med jämna mellanrum var det faktiskt så.
Men med jämna mellanrum var det också ett riktigt fint år.
Ensamtid i busungarnas stuga, vilsekörningar i hård motvind på en halvmil, kalas med bussar och busschaufförer och band och män som spelar gitarr som om de var födda just till det, mornar när skogens invånare fortfarande verkade ligga och sova, grävlingar som skäller bland ormbunkarna och vårens första orm som låg tvärs över vägen.
Kalas och stilla tid, det var en jäkla blandning av alltihop...


Förra våren. När äldsta vännen och jag satt ute vid stugan och sa att vi skulle nog skratta åt allt när sommaren kom. Jag vet inte, när jag tänker tillbaks om vi verkligen trodde det. Men vi har skrattat. Trots all jäkla sjukdom, alla händelser som hände sig, så har vi skrattat. Emellanåt har det kanske känts som att "Nej, fan, nu garvar jag aldrig mer." Men vi har gjort det.
Det blev inte ett sådant år som jag trodde, fast frågar jag mig vad jag egentligen trodde så vet jag inte. Men jag trodde inte att året skulle bli som det blev. Det vet jag.
Så vad tror jag om i år?
Jag vet inte men jag är säker på att det inte kommer att bli som jag tror. När jag tänker tillbaks i efterhand. Det är ett som är säkert.

4 kommentarer:

Cicki sa...

God fortsättning på dig och även om kommande år inte blir som du tror det ska bli så kan vi väl ändå önska att det blir bättre än vad du trodde det skulle bli....:-)

Anonym sa...

Jaa, vi garva så vi nästan ramla av stolarna. Men åt vad? Det är det som är frågan... Guva skönt egentligen å bara komma ihåg en själv med hela ansiktet uppsprucket i ett enda stort gapflabb under de första timmarna på nya året 2009. Tack! /Brasa Är Mysigt, MVH Fimpen/

Shirouz sa...

Hej Cicki,
tack och god fortsättning till dig och samma sak önskar jag dig, att året blivit bättre än vad man trott, när man tittar tillbaks nästa år :)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
ja, det är helt klart inte det sämsta sättet att starta ett nytt år på! :)