söndag 18 januari 2009

Ett namn är ett namn är ett namn...

Jag vet, att jag låter som Jakob Hellman nu, du vet i den där sången "Hon har ett sätt." när han säger "Tänk om hon heter något som inte låter bra?"
För jag tänker nämligen "Tänk om torpet heter något som inte låter bra?"
Jag vet. Jag vet...
Det spelar egentligen ingen roll.
Egentligen.
Men ändå.

Ett namn är viktigt. Varför kan jag inte förklara men det bara är det.
Jag tänker på mitt namn, jag är (nej, inte döpt till Ulvstrumpa, även om jag funderat på att lägga till ett "Varga" som extranamn,) döpt till ett namn som jag sällan kallas.
Enda gången någon säger mitt hela namn är när jag verkligen skitit i det blå skåpet, om uttrycket tillåts.
Eller när det är allvar.
Då kommer hela namnet, med eftertryck på vokalerna.
Eller av folk som inte känner mig.
Jag brukar lyssna på när de säger namnet och tänka "Hmm, ja... Det låter väl inte så dumt.."

Annars kallas jag (fri gissning, rätt svar vinner en jordfräs...) för ett djur.
Jag har hört att det passar mig.
Jag gillar det också, det är nog bättre än Varga. Tror jag. Om jag smakar på det...

Och jag tänker på andras namn, igår innan vi gick ner till klubben så insåg jag att de flesta därnere känner jag enbart genom deras efternamn eller smeknamn.
Jag gissade och gissade, Fimpen skrattade som en grävling och när jag väl hörde förnamnen på en del så var det som att "Hmm... Det kunde jag inte tänka mig. Han är en Micke, eller Håkan... Hmm. Heter han det? Jaha..."

Nere vid baren häckade en man som jag var tvärsäker på att jag visste vad han hette.
Fimpen frågade honom om han hette Carl-Gustav eller Jan-Kenneth eller vad det nu var.
Han ruskade på huvudet och log.
Men han sa inte sitt namn...
Jag sa, men säg det här, när han står vid baren och så ser vi om han lystrar.
Så vi skrek, och han lystrade. Man kunde se nästan hur öronen spetsades och ögonen for runt som raketer och jag sa "Japp. Det är hans namn."
Men han ville ändå inte kännas vid det när vi frågade ytterligare sedan.

Namnet är personligt och en del heter inte vad de skulle vilja heta.
Och ett namn är så pass stor del av en själv. Vare sig man vill eller inte.

Jag undrar, jag... Vad torpet heter... Det är, nog, jo, det är viktigt.
På något sätt.

12 kommentarer:

Jackan, namn och ordrik idag sa...

Tja du Ulva...

För mig är du en Ulva, nästan som Varga ju, så skulle man en dag få reda på alla bloggares namn skulle man säkert hicka sig till en smärre nervös skrattattack.

Men du får väl döpa om torpet då, om namnet inte passar. Själv tog jag mig nytt efternamn (av giftermålsorsaker) för en 18 år sedan och passade då på att lägga till mitt smeknamn, som jag har hetat jämt sedan födseln, så nu heter jag det jag vill. Tar nog och behåller efternamnet fast jag inte behållit Experten, men skulle kännas konstigt att ta tillbaka ett efternamn man lagt bort. Fast det är ett bra och anonymt namn. Om man nu inte vill sticka ut i mängden.

Känner verkligen igen det där "vad har du gjort nu och så rabblas hela dubbla förnamnet + efternamn" som ens mamma eller lärare brukade ta till när man gjort det där Extra dumma *ryser smått*

Håller tummarna för att torpanamnet blir något som passar. Kanske Grytet ;)

Cicki sa...

Håller med. Namn är viktigt. Det är ju en del av ens personlighet oavsett om man är ett torp eller en person.

När jag växte upp var jag alltid en Cicki. Till och med mina föräldrar kallade mig det, eftersom jag inte lystrade till något annat. Sedan träffade jag han som skulle bli mina barns far. När jag fyllde trettio och hade fått mitt andra barn så tyckte han att nu kunde jag inte längre kalla mig för Cicki. Jag skulle hädanefter heta Christina. Det var ett mer moget namn.

På den tiden var jag rätt kuvad så för att undvika bråk så började jag kalla mig Christina. Jag började så småningom om den karriär som egen företagare och då var det ju viktigt att vara en Christina, men då var jag det av en helt annan anledning. Då var det ingen annan som hade bestämt det åt mig.

Inom mig var jag fortfarande en Cicki. Så det första jag gjorde efter skilsmässan var att återta smeknamnet. Nu är jag en Cicki igen, till och med på mina namnlappar på det jag syr.....:-)

Jag har en väninna som heter en sak men som alltid kallats något annat. Hon blev så van vid sitt smeknamn så hon har ändrat det i folkbokföringen och heter numera sitt smeknamn. För det är ju hennes personlighet.

Det här blev långt och konstigt men kontentan av det hela är att namn är viktigt. Sedan som utvandrad norrlänning så kan jag berätta att där uppe är de specialister på dubbelnamn, Kurt-Bertil (det är sant, jag vet en som heter så. Dessutom ser han ut att heta det också och det är ingen komplimang), Lars-Börje, Karl-Arne. Kommer just nu inte på några kvinnliga dubbelnamn med det kommer säkert senare.

Anonym sa...

Ut i kylan; i dag har jag BÅDE ben- OCH armvärmare på :o) /Ha d gött/

Shirouz sa...

Hej Jackan,
Hm, Ulva är coolt också, så det har jag inget emot att kallas. :)
Det är smart att lägga till smeknamnet, när man ändå gillar det och alla kallar en för det, varför inte heta det lika gärna.
Jag funderade på att lägga till mitt smeknamn ett tag men jag har inte bestämt mig än.

Och ja, de där tillfällena ryser jag av också, hur gammal jag än må bli så tror jag aldrig att jag kommer att vänja mig vid när folk uttalar mitt namn, hela namnet och ta mej tusan om jag inte till och med kan höra hur de använder stora bokstäver.... Hm, börjar fundera på om jag gör likadant med andra, och hrm... Jo. Jag gör nog det. Jag ska lägga av med det genast, det får bli mitt sena nyårslöfte... ;)

Jag vet förresten vad torpet heter nu. Men jag suger på det ett tag till. Nu går jag och väntar på besked nämligen...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
fasen vad skönt det måste känts när du tog tillbaka ditt namn, är min första tanke :)
Jag kommer ihåg i en klass jag gick i, då var vi så många som hade samma namn att vi kallades vid efternamn, jag gillade aldrig det. Det kändes som man bara var ett efternamn och ingen personlighet, märkligt det där.
Nu umgås jag med folk som jag kallar vid efternamn, men det känns som en helt annan sak. Också märkligt när jag tänker på det.
Jag garvade gott när jag läste om Kurt-Bertil, jag får en bild av en lång och gänglig karl, vet inte varför riktigt...
Eller, jo, det vet jag, en kusin till mig var ihop med en som hette Kurt, han var den längsta jag sett när jag var liten, och lägger man till en Bertil så blir det ju ännu längre, det är nog så jag tänker. ;)

Shirouz sa...

Hej Anonym,
det är rätta takter det! Med ben-och armvärmare skall vintern bekämpas! :)

stella sweden sa...

Jeezuus....det där med namn kan få mig att bli heelt confused för jag har fler än ett, fler än två, kanske troligen en sex, möjligen sju om jag orkar tänka så långt. Jag gillar inte ETT namn U säger till att jag svarar tyvärr inte herrn om han kallar mig så! Det här händer mest på jobbet, i det privata har jag endast tre namn U hålla reda på.
Men det kan bli ganska roligt när vi sitter i grupp och de vänder sig till mig så heter jag olika beroende på vem som tilltalar mig...
Tror inte att jag lider av borderline, ;) det är nog andra som tänker att de har rätten att ha ett eget namn på mig...U det får de gärna ha!
Men när det gäller vad jag tänker du skulle få för namn av mig så kommer det nog att gå åt det mjukare hållet...något rart med klös i!
;)

Jag får fnurra på det!

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
jo, men det är ju så speciellt med namn så ibland får man ju namn av folk som de tycker passar, jag kan tänka mig att det kan uppstå en viss förvirring... :)
Hm, alla jag känner har bara ett namn på mig, vilket är tur, så tankspridd som jag är skulle jag nog aldrig fatta om nån sa något annat till mig.
Och, du är tusan så nära när du säger att jag skulle ha ett namn som låter rart med klös i, det har jag, i verkligheten. ;)

Ursula sa...

Du kan ju helt självsvåldigt döpa om stugan, om du inte gillar namnet (som du hemlighåller här, din fuling!).
Jag hakar på Jackan och slänger fram förslaget Ulvatorp(et), ifall det nu är ett torp.

Nu har jag (motvilligt) registrerat mig hos Blogger, så nu ser du min blå fjäril bland dina Followers oxå. Fnulet verkar ju ha gått upp i rök... :-(

Och nu går jag upp i rök härifrån ett tag, för jag måste besöka mina andra Favoriter oxå!

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jag vet, jag vet, jag hemlighåller det lite till, tror jag ;)
Ulvatorp låter himla bra, inte illa alls faktiskt.

Ah, jag såg det när jag kom in här, himla fin fjäril är det, och, ja, var tusan tog Fnul vägen egentligen?
Jag tackar för besöket, ha det gott :)

stella sweden sa...

...efterom jag luskade ut vad du kallades så tänker jag att kattastugan skulle va ett bra namn...bara sådär...

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
det ligger bra i munnen det med, det gör det. :)
Hm, jag börjar fundera på en kombination av ulv och katt, men hur jag än gör så låter det märkligt, kanske ulvekattstugan? Nej, kattulvstugan? hmm.. Jag funderar vidare...