måndag 12 januari 2009

Chili. Chili. Chili. Sa jag chili?

Du vet, jag tror det är det här med att se fram emot saker.
Jag tror att kan man se fram emot små saker så har man mycket att glädja sig över.
Som lunchen idag.
Det blir tofu.
Jag ser fram mot det, tofu med chili och grönsaker och ris.
Jag har inget till övers för att äta vad som helst bara för att äta.
Jag har varit sådan, det fanns en tid när jag och en jobbarkompis sa att det ultimata vore om det fanns ett matpiller så man slapp lägga ner tid på lagande och ätande.

Nu vill jag ha mat som jag tycker om. Jag låter det ta tid för det mesta. Jag blandar nästan vad som helst, ett arv från min vilde far, som lärt mig att ha kanelstänger i stuvade makaroner.
Man tror inte det ska vara gott, men det är det.
Oanade kombinationer kan bli vad som helst, visst, det händer att jag äter och lovar mig själv att nästa gång ska jag fara fram med betydligt mer försiktighet bland kryddburkarna. Men det blir för det mesta också spännande.
Morötter och kanel ihop till exempel. Herrejösses så gott det är!
Och som sagt, stuvade makaroner med kanelstänger!
Underbart!
Har man sedan torkad chili så är man hemma.
Chili går till precis vad som helst.
Äggen blir glada av chili.
Morötter blir glada av chili.
Makaroner blir smått förvånade men glada av chili.
Tofu älskar chili.
Julskinkan blir yster av chili.
Grönsaksbiffar tackar för chilin med ett fräs i stekpannan.
Torsk blir som den vore nyfångad.
Laxen går ner i spagat av lycka om den får en dusch av chili.
Gräddsås med chili är så underbart att man vill krama den stackars såsen.
Men det gör man inte. Man äter och njuter.
Choklad tycker om chili.
Jag tycker om både choklad och chili så hittar jag det i livsmedelsbutiken så svävar jag ut som en fullblodschili-ängel, direkt hem, brygger starkt kaffe, tar en chokladchili och är i himlen.

Inga kommentarer: