tisdag 30 december 2008

Visst visste jag men att du visste, det visste jag inte, visst...

... Fast det är klart, tjejen är ung och jag höll på att skriva att "i den åldern är det kanske så att man vill likna någon annan" och sedan slog jag mig själv på fingrarna för att skriva så är en riktigt dum generalisering.

Det är lika dumt som jag på julafton, jag stod vid diskbänken och på radion kom "Snart kommer änglarna att landa" och jag sa till min vilde far "Åh, den här är bra!" och fortsatte diska, farsan skruvade upp ljudet högre och sa "Vem är det?"
"Ulf Lundell." sa jag.
"Jag tyckte väl det."
"Va?"
"Jag tyckte väl det!"
"Vaddå?"
"Att det var Ulf Lundell."

Då skruvade jag av vattnet, vände mig och bara bligade på min 85-årige far.
"Du tyckte att det var Ulf Lundell?"
"Ja. Du sa väl att det var han?" frågade min far och såg ut som om han trodde att mina ungdomsår som jag tillbringade alltför nära stora högtalare hade kickat in och nu fullständigt berövat mig hörseln.
"Jo..." sa jag dröjande. Skruvade på vattnet igen. Skruvade av.

"Men... Du tyckte det var Lundell?"
"Ja. Du sa att det var Lundell. Eller hur?"
"Jo."
"Så du har hört honom förut?"
"Ja.... Jag har hört honom förut."
"Mhm. Så du känner igen hans låtar?"

Då tittade min far på mig som om han trodde att jag trodde att han tillbringat sitt liv i någon hermetiskt tillsluten bunker.
"Ja. Jag har hört Lundell förut."
"På radion?"
"Ja."
"Men.. Lundell är ju en av mina favoriter..."
"Jaha. Jag gillar honom också."

Jag skruvade på vattnet igen och så sa min far.
"Han är bättre nu."
"Än vaddå?"
"Än förr."
"Sedan förr vaddå?" sa jag och ja, jag vet att jag låter som en komplett idiot, men tyvärr, det är den bistra sanningen, så här trög kan jag vara.

"Ja. Han sjunger bättre nu än förr." sa min vilde far och jag kunde se att han tyckte att konversationen var en smula absurd.
"Jaha... Än förr när då?"

Då satte sig min far ner och sa i väldigt pedagogisk ton.
"Han hade problem förut."
"Hade han?" ekade jag.
"Ja. Han drack för mycket. Det hördes på hans röst. Men han är bättre nu."
"Jaa..."
"Han har skilt sig också. Han hade mycket problem förr."
"Men var har du hört allt det här? Lyssnar du på Lundell?"

Min far suckade, bara lite men fullständigt hörbart.
"Jag läser tidningar. Jag hör på radion. Visste inte du det här om honom?"
"Joo... Men att du visste."

Och det var väl ungefär då jag kände att jag, som berömmer mig för att inte vara speciellt fördomsfull verkligen hade bevisat för mig själv att, jodå, jag har en del fördomar.

Som att 85åriga fäder inte har en susning om dagens rockmusiker.
Eller att de kan tänkas hänga med minst lika bra som jag i vad som händer i musikvärlden.
Eller att de snöar in på en artist och vet minst lika mycket som jag. Om inte mer.
Det värsta är väl att egentligen borde jag inte vara förvånad, min far är en självlärd speleman...
Vad trodde jag egentligen? Att musiksmaken är ständigt konstant?
Bara för att han spelar fiol och dragspel så innebär det absolut inte att han inte kan lyssna på annat.
Usch så trögtänkt jag kan vara ibland.
Men jag lär mig. Ständigt...

Inga kommentarer: