tisdag 9 december 2008

Varde ljus!

Jaa du...
Jag framlever mitt liv i ett tillstånd av förälskelse just nu.
Jag tittar på granen och den är ett under av stil, klass och elegans. Skönhet till och med.

Men igår lät det lite annorlunda, först av allt, kartongen som inhyste granen var verkligen skräddarsydd.
Att försöka få ut granen var ungefär lika lätt som att fånga ålar i en tunna med vatten.
Jag slet, jag drog och jag drattade på baken.
Jag tog nya tag, jag ylade av ansträngning och lovade granen all slags omild behandling om den inte kom ut direkt.
Jag tog tag i kartongen samtidigt som jag försökte dra i granen vilket medförde att den inte rörde sig ett dugg.
Men till slut kom den ut.

Diesel som hade suttit och kliat sig i huvudet med tassen såg intresserad ut direkt.
Asta Katt gäspade.
Jag tog entusiastiskt tag i de tre delarna till foten, klämde dit en ögonaböj, men när jag kom till den andra så tog det stopp halvvägs.
Jag slog med näven, den blev röd.
Antagligen vild i ögonen fick jag syn på gubens biltema-katalog, rullade ihop den och tänkte att "det är tur att guben inte ser vad jag gör med katalogen för då skulle han antagligen skrika rakt ut..." (för det är något med män och kataloger... Jula... Biltema... Claes Ohlson... De läser dessa med andakt och kan hittas sittande bläddrande i dessa kataloger om och om igen. Jag begriper inget. Men det behöver jag ju inte i och för sig..)

Men i alla fall, med en ihoprullad biltema slog jag för kung och fosterland på den illvilliga plastbiten.
Inte ett dugg hände. Slog lite till. Samma resultat.
Drog med mig halva plastgranen till köket och rotade fram hammaren och se!
Det fungerade!

Ställde granen på golvet i sovrummet och började vika ut grenarna.
Diesel satte sig under granen och kikade upp på mig och sedan öppnade han munnen och drog eftertänksamt loss ett plastbarr från en gren.
Att jag ylade "Så där gör man inte!" brydde han sig inte nämnvärt om.
Långsamt tuggade han på barret och likheten med en vinprovare var inte långt därifrån.
"Ahh... Plast... Hmm... Syntetisk bouqet... En aning smak av kartong...Mild grön färg... Troligen Kina... Mmm..."

Fyade Diesel och sedan tog jag med min halva grankropp till vardagsrummet, såg snabbt att vid balkongfönstret fick den inte plats, såvida jag inte ville brottas med den så fort jag ska ut och röka.
Snabb ommöblering i vardagsrummet, den ställdes vid soffan och resten av granen monterades.
Jädrar vad snyggt det blev, snabb rush in i garderoben efter julgranskulor, som alla skulle monteras ihop med en liten uschlig tråd.

Jag svor en hel del över Ikea som är så lata att de inte sätter dit tråden direkt, talade om för Asta Katt att "Nej, kulorna är inte mini-katt-bowlingklot!" och däremellan hann jag också med att laga middag (en lax som jag stekte ihjäl i ugnen, till slut när den skrek "Nåd!Nåd! Jag vill inte bli kremerad här inne!" så kom jag ihåg den.)

Antagligen var det för att jag samtidigt gjorde chokladkola som jag glömde den stackars fisken.
När guben kom hem var jag i ett stadie av uppstressad tomtemor.
Slängde fram fisken som nu var intressant svart på en del ställen, riset hade lyckats behålla en viss del av vattnigheten och grönsakerna var väldigt al dente (kan man säga om man är snäll...)

Guben åt och jag sa "Fan, det här är det värsta jag lagat någonsin." Han sa (eftersom han är snäll...) "Men jag blev ju mätt i alla fall."

Tömde upp chokladkolan på smörpapper, återvände till julkulorna från helvetet, trädde och svor och trädde och svor...
Guben sa att han skulle åka till garaget och jag sa "Men ska du inte hjälpa till med julgransljusen?" och han som inte är tappad bakom en vagn sa "Det klarar du själv!" och log,
jag som ibland kan förväxlas med ett förvirrat får sa "Ja, det gör jag nog." och gick fram till plåten med chokladkola, beväpnad med en kniv att skära densamme med.

Det gick inte alls. Ylade dramatiskt så att guben tog ett jämfotasprång in i köket, han tittade och sa "Men klipp den, det kanske fungerar?" och det gjorde det.
Sedan satt jag så vackert och klippte chokladkola i vardagsrummet, slog in i smörpapper och kände mig i allt som en riktig tomtenissa.

Återvände till julkulorna och över alla under, vid nio på kvällen var det klart!
Dekorerade granen med andakt och katt-tassar som fäktade lite här och var.
Eller jag dekorerade inte med katt-tassar men de fäktade lite här och var...

I sann julanda sa jag lagom strängt "Nej, Asta Katt!"
För att lite senare säga "Okay, men du får bara ta kulorna längst ner. Bara dem!"
Fick sedan hoppa lite käckt över de kulor som hon fick tag i.

Sedan kom jag till julgransljusen. Tittade ganska vanmäktigt på härvan som låg framför mig.
Försökte nysta upp dem. Det gick sådär...
Det tog mig ca 45 minuter att nysta upp det där trasslet...
När guben kom hem stod jag inklämd mellan granen och väggen och klämde dit julgransljus med ett visst sammanbitet leende.
"Du visste vad du gjorde när du sa att jag klarade det här själv, va?" sa jag och han log.

Men till slut.
I med kontakten, varde ljus och jädrar!!!

Det är den finaste granen i kvarteret, nej, i stan, nej, i hela länet, nej, i Skandinavien!!!
Lila och silver.. Silver och lila... I en perfekt kombination... Helt underbar...
Jag misstänker att jag lyser lika mycket som ljusen när jag tittar på den.

2 kommentarer:

Bitten sa...

Kanske en plastgran kan vara fin ... Gud, vad jag skulle vilja se din gran!

Shirouz sa...

Hej Bitten,
en sak jag kom på är att det här är första granen som jag inte behövt fundera på vilken sida av granen som ser bäst ut.
Jag är görnöjd, kattena svingar sig i grenarna och verkar nöjda med, det enda jag saknar är grandoften.

Jag har funderat själv på att lägga ut granen på sidan här, får se om jag kan lägga vantarna på gubens kamera :)