fredag 12 december 2008

Under ytan.

Det är lite förvirrande att sitta och tänka på augustimånsken samtidigt som snön faller här utanför...

Men jag skyller på Piraten, jag skyller på de strukna orden och jag skyller på att mentalt sett har jag varit på Österlen, vid havet och sett just de här augustimånskenen...

Jag har sett män gå som schackhästar efter ett ålagille...
Förundrad satt jag där, de tog ett steg fram, två åt höger och de fnittrade.
Vuxna män som lät som tjuvpojksaktiga busungar...
De såg synnerligen levnadsfriska ut, men jag slår vad om att när natten blivit till nästa morgon så kände de sig kanske en aning vålnadsbleka...
Augustimånskenet lyste över dem, det lyste över de som stod och stöttade huset, det lyste över dem som vandrade fram och tillbaka.

En liten bit längre ner, efter att du tagit dig nerför den långa nerförsbacken, (som vid behov också kan användas som uppförsbacke) ligger havet.
Eller ligger någonsin havet?
Det rör sig alltid. Under ytan försiggår så mycket mer än vi vet.
Precis som med människor.
Det är förbannat lätt att avfärda en del människor som uridioter, otrevliga eller i största allmänhet som fåraktiga.
Det är så lätt att tänka riktigt ilskna tankar om den där expediten som bara snorkade av dig i affären, hon som såg ut som hon ätit ett ton med citroner och säkerligen hade en stor korg i personalutrymmet som hon tänkte inmundiga så fort hon fått ut dig ur affären.
Inte är det svårt att känna sig ilsken över hennes trilskenhet...

Det är lätt att känna sig förtörnad på honom som åkte i bilen framför dig, inte kunde han köra, inte kunde han hålla hastigheten, egentligen körde han som ett får, eller hur?
Eller att bli förbannad på den där människan som pilade över övergångsstället precis när du kom. Så du var tvungen att stanna. Inte för att du hade bråttom någonstans. Men ändå. Förbaskade fotgängare. Eller hur?

För att inte tala om cyklisten som for förbi dig på gångbanan... Hade säkert aldrig begagnat sig av bromsarna, trots att hon hade både fot- och handbroms. Precis som om hon hade bråttom någonstans. Förbaskade cyklister...
Eller servitören på restaurangen. Han som verkade hade tankarna komplett någon annanstans. Då ska man inte vara i serviceyrket. Om man tänker på annat. Nog utförde han arbetet han skulle. Men ändå...

Men egentligen...
Om vi tänker lite längre, om vi inte blir stormgalna, om vi kalmerar oss...
Om vi funderar på vad som kanske försiggår under ytan.
På dem vi blir så förgrymmade på....
Vad kan vara å färde i deras inre?
Kanske har de någon de är oroliga över, kanske någon är sjuk, kanske någon är kärlekskrank, du vet så där, att varje sekund känns årtusenlång? Kanhända någon grälat och nu känner sig skuldbelagd?
Kanske någon har trampat i klaveret, kanske någon helt enkelt vantrivs...
Allt finns där, under ytan. På oss. På andra.
Det kan vara tur att vi inte ser rätt igenom våra medmänniskor, eller hur?

Men ibland, så kan vi ta ett steg tillbaka och tänka att de har ett liv de med, saker de ska göra, saker de inte gjort och saker de aldrig kommer att göra.
Jag vet inte, men jag tänker som så, att om vi har lite mer överseende ibland, så kanske det blir en varmare värld. Kanhända det låter naivt, kanhända det har gått dithän att vi lever i en för cynisk och kall värld, men fan vet du, jag tror inte det...
Eller rättare sagt, jag vägrar att tro på det.

Visst finns det de som är luspudlar av ohejdad vana, dygrisar och fähundar för att de trivs med det.
(för övrigt, inget ont om riktiga dygrisar, de är till skillnad från en del människor både sociala, sällskapliga och grymtar på ett trevligt sätt. Så. Då har jag klargjort det...)

Men de som finner nöje i att vara irriterande, de behöver vi inte bry oss om.
Energitjuvar finns överallt, jag har ett förslag, vi förpassar dem till en öde ö, med max tre kokospalmer, ett handverktyg plus ett par gymnastikskor att klättra med. På det sättet hålls de sysselsatta, kan utveckla sina förmodligen tämligen slumrande diplomatikunskaper och när de klarar att säga mer än tio ord utan förklenande inpass så får de komma hem igen.
Det lär ta tid. Men vem har bråttom?


... Och ja... Jag har flutit från ämnet... Som vanligt..
Vad jag tänkte, från början, var att jag skulle fetera Piraten. Världens bästa Pirat.

Men så kom jag att tänka på augustimånsken och havet...
Därifrån gick det som det brukar...
Tankarna svävar fritt. Precis som de vill.
Upp till ytan... Kan man kanske säga...
Det blev förbannat långt. Som vanligt. Jag ber inte om ursäkt för det.
Som vanligt.

Ordkedjan BUGG

7 kommentarer:

LordParzifal sa...

Jag läste det här med Uno Svenningsson röst, jag undrar varför, och det blev inte sämre för det, det var lite som att läsa mina Cornelis pastischer med hans hesa röst i sinnet och minnet (hjälp jag håller på å blir som Stella! hjälp? förresten, det är nog en positiv uppgradering att läsa er Tre Nornors sidor, ni vet vilka ni är Ursula är väl hon Övernornan? hehe ja jag vet att bägge läser den här bloggen , jag skoja bara lite)
Trevlig Lucia

Be well,
LPWJ

Shirouz sa...

*flinar*
Hej, Lord Parzifal, jag har haft den låten i skallen hela tiden igår sedan jag skrev det här, jag undrar också varför...
Hehe, Tre Nornor, coolt! :)
Och trevlig Lucia till dig med! :)

Ursula sa...

Du Sköna Shirouz - du skriver så himla bra, både med och utan Utmönstrade ord! Det är ett rent nöje att läsa dig!

Tack för detta fina bidrag till Ordkedjan BUGG! Det är inte många som nappat och kommit in med bidrag, så nu har jag som nr 3 lagt till ett bidrag. Vore kanske bra att, liksom fotokedjorna, börja rubriken med "Ordkedjan BUGG:" ?

Förlåt att jag inte kommenterat på många dagar, det har varit så himla körigt och jag har inte hunnit svara på kommentarer på min blogg heller. Hoppas det lugnar ner sig snart...

Din text visar på ett bra sätt hur synnerligen användbara De Utmönstrade Orden är än i denna dag! Man undrar varför bl a "irriterande" är med på listan, och skuldbelagd, och förundrad - ja nästan alla dina Utmönstringar! De smälter så fint in i din text, och jag tycker att de berikar genom sin lödighet, t ex vålnadsbleka och tjuvpojksaktiga.

Piraten förlåter säkert att du glömde fira honom på hans Födelsedag - nu har du ju feterat honom på ett sätt som jag tror att han verkligen skulle gilla! :-)

HDG, VHI!

Ursula sa...

Hej, Sköna Shirouz!
Jag skrev en ganska lång (och synnerligen uppskattande) kommentar här tidigare i dag (nä, nu har det hunnit bli i går...). men den syns inte än - hoppas att du bara inte hunnit kolla kommentarerna, så att den inte bara försvunnit ut i cyberrymden...
HDG, VHI! :-)

Shirouz sa...

Hej Ursula och tack!
Plus tack själv, det är ett rent nöje att läsa din sida, jag undrar så hur det gick med Englandsresan, men jag väntar tills du har tid, så känn för guds skull ingen press! :)
Hmm, jaa, det vore nog en bra idé att börja med den rubriken.

Och för jösse namn, ursäkta dig inte!!!! Livet tar dig och gör precis som det vill med en ibland, jag är glad när du har tid att titta in, när det än är! :)

Ja, jag tror han gör det, han borde uppskatta min eminenta begåvning när det gäller att skjuta upp saker.. Hrm... ;)

Shirouz sa...

Hej Ursula,
nej, det var bara jag som inte var online speciellt mycket igår, jag tittade in litet snabbt på morgonen, men sedan gick resten av dagen förvirrande fort, sådär att man undrar "Men vart sjutton tog dagen vägen?" när man gått och lagt sig.
HDG, VHI! :)

Ursula sa...

Tittade bara in på detta inlägg för att se om du sett mina kommentarer.

F.ö.: I morse vaknade jag med en gigantisk skälvning, 4,7 på Richterskalan...

Ha det lugnt!