måndag 1 december 2008

..Saker och ting är inte solklara... Och inte människor heller...

... Fan vad jag funderar just nu...
Det här med manligt och kvinnligt, jag gillar inte den uppdelningen men ibland kan jag inte låta bli att undra om det ligger något i att det finns en skillnad i hur män och kvinnor tänker.
Sedan tänker jag "Nej, fan, det är inte så, det beror på hur vi är som människor, inte på vilket kön vi har."

Men sedan funderar jag ändå.
Jag vet att jag är kan vara tämligen barsk och rak och koncis, jag gillar inte dolda meningar eller anspelningar eller att säga tvärtemot vad jag tycker bara för att saker och ting ska vara lugna. Eller rättare sagt för att människor ska vara lugna.
Jag kör inte med några dolda agendor, jag har inte tid med det, jag har gjort det i mina yngre år och sett att den vägen leder bara tillbaks till dit man kom ifrån. Eller bakåt.
Så jag väljer att inte göra det.

Men samtidigt måste man inse att alla är inte sådana. Man måste också inse att ibland säger man inte allt man tänker. Eller att man säger precis det man tänker medan den som hör orden tänker vad de tänker och vad de hör, hör de så att meningen blir totalt annorlunda.
Var och en har sitt bagage, sina erfarenheter och sina funderingar, osäkerheter och säkerheter.
Det är fan inte lustigt att det blir konstigt ibland.
Egentligen, om vi spinner vidare, så är det ett mirakel att vi människor förstår varandra över huvud taget....

Men i alla fall.
Ibland råkar man ut för att man tycker att man är klar och koncis.

Jag kan till exempel säga i telefon att "Jag hör av mig när jag har tid."
Sedan går tiden, som tiden har för vana att göra och under den tiden så gör jag det jag förutsatt mig att göra.
Jag tänker inte mycket på telefonsamtalet jag ska ringa när jag får tid.
Eller rättare sagt, när jag väljer att ha tid att göra det.
Och jag får sen ett sms där personen jag pratat med undrar om jag är sur, ilsk eller förbannad.
Och jag förstår ingenting.
Jag är som ett frågetecken, för mig har det hela tiden varit som så, att jag ringer sedan.
Sedan när allt lugnat ner sig.
Sedan, när jag har tiden.
Sedan när jag väljer tiden.
Så jag skickar iväg ett svar att "Nej, jag har bara inte tid nu. Jag hör av mig. När jag har tid."
Och jag får ett svar att det var skönt att jag inte är sur längre.
Igen imiterar jag ett frågetecken och nu, ja nu är det nästan så att jag blir sur.
Jag ringer upp och säger att "Men... Jag sa ju att jag ringer när jag har tid?"
Då visar det sig att personen trott att "när jag har tid" innebär samma dag.
Eller samma vecka.
Vilket det inte gjort för mig. Utan tiden för mig har varit något icke specificerat.
Det kommer att hända men jag har inte bestämt när.

Jag frågar om det var något speciellt men det var det inte. Bara prata lite.
Och jag säger att det får vi göra sedan, inte nu när saker och ting går i 180.
Och jag säger att "det vet du väl, att är jag sur/ilsk eller förbannad så talar jag om det..."
"Jo, det brukar du ju, men jag tänkte..."
"Jaha... Men nu är jag inte det. Jag har bara annat jag som måste göras. Just nu är det mycket."
Vi lägger på och jag känner mig så smått som en bandit.

Men ibland räcker inte tiden, ibland behövs tiden för annat och ibland väljer jag annat.
Och jag undrar om det är kvinnligare att fundera och grubbla över olika saker?
Är jag mer manlig i mitt tänkande när jag inte tycker det fanns något att grubbla över?
Jag menar, ibland får jag höra att jag tänker som en man. Vilket alltid roar mig eftersom jag ganska ofta funderar på hur män tänker egentligen... Tänker de som jag så har de ett veritabelt hönshus i hjärnan, det är en sak som är säker...
Eller män, men personer som råkar vara män. Okay då, för det mesta män som jag inte begriper mig på. De kunde lika gärna varit kvinnor jag inte begriper mig på. För det finns också....
Å andra sidan säger guben att jag tänker för mycket...
Å tredje sidan så tänker jag tydligen inte tillräckligt mycket...

Det är inte roligt att veta att jag gjort någon orolig eller undrande...
Kunde jag varit tydligare? Ja, det kunde jag, jag kunde ha sagt att jag vet inte när det blir.
Det gjorde jag inte. För igen, för mig var det helt klart vad jag menade.
På något sätt tänkte jag att det var lika klart för den andra personen.
Och det är ju klart att det inte var.
När man tänker efter...

Eller är det som så, att vetskapen om att någon väljer annat och andra personer är svårare att ta så att man väljer att tro att det är något fel?
Nej, jag vet, det låter inte klokt det heller...
Nej, jag får fortsätta imitera ett frågetecken...

10 kommentarer:

Boktoka sa...

Nej det är fan inte lätt att vara kommunicerande människa. Så mycket underförstådda saker som kan gå fel.

Men du kanske är lite autistisk fast tvärt om. Eller hur menar jag nu? Jo jag menar att autister ofta har svårt att höra de underliggande betydelserna och tolkar bokstavligt, medan du menar det du bokstavligen säger. Nu menade jag inte bokstavligt att du är autistisk, om du nu skulle råka vara autistisk så till vida att du även tolkar bokstavligt, utan det var ett skämt och en reflektion. Så var det klart?

Shit man vill ju inte råka göra Shirouz sur... ;-)

(Fast jag kan inte släppa att det är intressant att du menar saker bokstavligt, men nu släpper jag det ändå.)

Äter för övrigt Sandwich pepparkaka som jag tycker är en julens nymodighet när den är som bäst.

Shirouz sa...

Hej Boktoka,
jag småler lite och funderar om jag kan vara tvärtom autistisk...
Hm, jag vet inte, men det är nog som så, att när jag är stressad är jag så fokuserad på vad jag ska göra så all info som jag lämnar till andra blir väldigt knapphändig. Det som verkar viktigast blir sagt, resten lämnar jag därhän...
Jag vete sjutton om jag alltid säger saker bokstavligt, men hmm, jag är nog tämligen rak i kommunikationer för det mesta.
Förutom när jag är luddigare än luddigast. Det händer det också. :)

Och, Sandwich pepparkaka, det är inte helt fel!

Anonym sa...

I förrgår va ju kommunikationen så här rak; "Nämen, ta ner fingret!" & "Håll inte fast kön utan låt den vila på handen" & " Styr å balansera med den BAKRE handen!" & "Äh, nämen du ska sikta MITT PÅ bollen" osv. Hehe, hoppas du inte blev trött på mej å min raka kommunikation (läs envisa tjat) ;o) /Poolprofset/

Shirouz sa...

Hej Poolprofset,
nä, du känner väl mig, jag lät det gå in genom ena örat och ut genom det andra... *flinar som en räv* :)

Gubben sa...

Inte tror jag att det är så stor skillnad "i grunden" mellan män och kvinnors tänkande. "I gunden", alltså. Sedan vet vi ju att det faktiskt finns skillnader i hjärnans uppbyggnad och inte minst förmågan att etablera kopplingar mellan höger o vänster hjärnhalva. Nä, nu drar det här iväg för långt. S
å klart det finns skillnader MEN inte "i grunden". Hoppas jag! För, om det skulle vara så, är det något kön som lurar det andra!!!
Fast, kul tanke... tänk om det ÄR så?

Shirouz sa...

Hej Gubben,
nej, jag tror inte det heller "i grunden".
Fast, ja,egentligen, som du säger, tänk om? :)

Ursula sa...

Intressant fråga du tar upp här! (Förresten, motsatsen till autistisk - "outistisk" - borde väl heta intistisk...?)
Jag tycker det finns skillnader mellan könen, om de sedan är genetiska eller kulturella vet jag inte. Men det sägs ju ofta att män kommunicerar rakare, och det stämmer nog ofta. Fnurran efter ditt "Jag ringer när jag får tid" skulle nog aldrig uppstått mellan två män, eller?

Men så många missförstånd och fnurror det kan uppstå mellan könen! Vi kvinnor uttrycker oss nog ofta mer underförstått, män mer direkt och konkret.
OJ, nu fick jag inspiration till ytterligare inlägg!!!

Bloggsvar: Isknackandet blev klart kl 03 i natt, och kräftorna finns kvar för det var ju ingen som hann komma! :-D
Det där med hårfön tänkte jag inte på - men jag har ett traumatiskt minne av att använda hårfön… Se där, nu inspirerade du mig till ett nytt inlägg - igen! :-D

Shirouz sa...

Hej Ursula, ja, det är det jag undrar lite också, om det hade uppstått mellan två män, menar jag. Och, hmm, jag tror inte det hade gjort det. Å andra sidan har jag inga belägg för att det inte skulle ha gjort det.
Men, som du säger, vi kvinnor uttrycker oss nog lite mer underförstått, jag kommer att tänka på klassiska situationer, som att ett par är ute och åker, kvinnan säger "Där är ett konditori." och mannen säger "Ja." och sedan så blir kvinnan lite putt för att de inte stannade vid kondiset.. ;)

Spännande, kul att kunna inspirera, ska bli intressant att se vad du ska skriva om! :)

Ursula sa...

Hej igen, kära Shirouz! :-)
Ja, den där historien är det ju en f d hög militär som åkt runt och haft med i föreläsningar, och berättat om i TV - var han f d ÖB, eller överste eller nå't? Om när han och hans fru var ute och körde...
Ponera att två kvinnor var i samma situation - då hade kvinna nr 2 genast förstått underbudskapet: "Jag är kaffesugen, har du oxå lust att stanna och fika?"
Men en man hör bara de tydligt utsagda orden...

Jag länkar till det här inlägget när/om jag blir klar att skriva ner mina funderingar kring ämnet... Jag har ju bl a Englandsresan oxå att försöka skriva om ibland - skulle bara så gärna vilja illustrera de inläggen med några av mina många foton, men de finns på dia...

Ha det gott tills nästa gång vi hörs! :-)

Shirouz sa...

Hej igen Ursula :)

Ja, precis! Det hade inte varit något snack om saken utan fikning hade det blivit omedelbums!
Tack på förhand för länken och åh, Englandsresan, jag väntar med spänning på resten av berättelsen!
Ha det gott du med :)