fredag 19 december 2008

Rapport från julstridsfältet.

Vänner! Kamrater!

Jag har i triumf återvänt från det stora varuhuset, jag har kört över ett antal pensionärer i min vilda jakt på julskinkan som ska välsigna vårt julbord! Jag har med fara för mitt eget liv haft dragkamp om den gladaste skinkan, jag säger bara det, en hel del pensionärer är bra mycket segare än man tror...

Jag har buffat och puffat mig fram till den vedervärdiga rullsyltan, (som enligt min far "bara ska finnas för annars är det inget julbord...") och jag har trots minvämjelse valt ut den rultigaste av rultiga rullsyltor bara för att min vilda far ska vara glad.

Jag har duellerat med hålögda mödrar om prinskorv och har ålat mig fram i kyldiskarna i min hänsynslösa jakt på julost.

Jag har krupit fram mellan brödkorgarna och ryckt till mig den finaste julvörten, ur nävarna på en medelålders man som inte insett att varenda matvara man får tag i, så här före jul måste hållas i ett järngrepp.

Jag har satt ett halvt krokben för en smidig tonåring som tänkte ta precis min chokladask och jag har med fara för mitt (och kanske några andras liv) trängt in min kundvagn före några andra i kassakön.

Jag har slagits med brysselkål i grönsaksdiskarna och till slut (inte för att jag gav mig, nej då, men jag blev lite trött) retirerat till glasburkarna med rödkål.
Jag har packat ner mina varor och jag har återvänt, i triumf, rödblommig som en julgris och smått svettig och mina ögon må vara stirrande och kanske känner jag mig lite lagom hetsig, men nu; vänner och kamrater, så är julmaten hembärgad!
Som ni ser så företogs allt detta i en sann julig julanda. Jag tror till och med jag och mina medkonsumenter hann med några värmande vackra ord till varandra i förbifarten.

"Ge hit!" "Släpp för fan!" och "Lägg ägg!" vill jag minnas värmde mitt frusna hjärta speciellt,
själv sade jag inte så mycket, eftersom jag minns forna julars handlande och sedan länge insett att det enda rätta är att övergå till grottkvinnestadium, där allt som räknas är den som grymtar högst eller visar tänderna på ett mest skräckinjagande sätt.
Vid behov kan man också studsa fram i varugångarna och är du så vig att du kan släpa knogarna i varuhusgolvet så lovar jag att du kommer att möta en ny respekt från dina medkunder.

Men nu är det klart, allt är inhandlat, handeln vare lovad och jag själv lovar att inte julhandla mat igen förrän nästa år....

Inga kommentarer: