onsdag 10 december 2008

Mosig.

Dagens ord: Mosig....

b) solkig o. d.
Brefvet.. började se litet mosigt ut af det myckna tummandet.

Bondeson, August. Hallings Anna. Berättelse ur folklifvet. Sthm 1883.

När fick jag ett handskrivet brev sist? Ett brev att tumma på, läsa, vända på, lägga ner, läsa igen?
När tummade jag på ett brev så det blev mosigt? När skrev jag ett sist?

Och jag minns att det var inte alls länge sedan jag faktiskt fick ett brev, ett brev som är lite tummat, orden i det minns jag väldigt väl men ibland läser jag det igen.
Sådana brev slänger jag inte, de sparas, glöms för ett tag, hittas igen och läses..

Jag vet... Allt var inte bättre förr, men e-mail kan aldrig bli som ett riktigt brev.
Ett brev med kuvert att sprätta upp, ett brev att beundra frimärkena på, att väga i handen innan man öppnar det medan man funderar på vad som sägs inuti.

Ett ark med handskrivna kråkfötter som ringlar fram längs raderna...
Ett ark med plitade ord, som stoppats ner i ett kuvert, ett frimärke och någon som gått ner till en brevlåda någonstans, sett kuvertet försvinna ner och sedan gått hem igen.

Det är nästan nostalgi, det är nästan aldrig det händer att det kommer ett sådant brev, men ibland så...
Sådana brev uppväger alla räkningar för ett gott tag framöver.

Jag borde skriva mer brev.
Och få mer brev.
Absolut.

6 kommentarer:

LordParzifal sa...

Oj tack för länk, bredvid Birro och Lokesson, två vänsterhjärnhalvor och min höger (konstnärliga). Får man kamma sig kantänka, eller rufsa till skägget så det blr så där vågigt vikingaaktigt så de röda stråna blänker och syns
...och inte piratluffaraktigt...men jag har förstått du gillar Pirater också.

Jaa du vore det inte för Gubben tidigt så hade jag tagit paus med
sidan, sen strövade jag omkring bland sidorna och jag tittade in här i månader innan jag vågade kommentera, har dålig statistik på kvinnliga bloggar, hälften förstår inte skämt och brukar skälla ut mig (Mymlan, Raggoparden mfl)

Sådana som Hemligheter trodde jag aldrig ens skulle läsa en endaste sida av min blogg, jag tror kanske att alla ska bete sig som Myumlan efter den negativa erfarenheten, jovisst hon skriver mycket men svarar nästan aldrig, beter sig mot kommentatörerna (om det heter så) som en drottning mot sitt hov, till hennes försvar kan sägas att hon varit med om mycket och jobbar dessutom fast på en tidning.

Men jag ser ingen fruktbar anledning till att bara läsa en blogg "och talas till". Birro beter sig likadant så tyvärr har jag slutat frekventera dessa två...

Tur då att Gubben, du, Hemligheter för att inte tala om Stella som gjorde en Gotlandsnostalgisk igen i en vecka nästan efter att hittat
bloggen finns så att man ibland skriver någonting nytt, sen finns ju alla anonyma läsare.
Ord BUGGen tog visst inte fart, hoppas den gör det småningom.
Det räcker ju att se en gammal svensk film så "får man igen det gamla ordförrådet".

Be well,
LPWJ

Shirouz sa...

Hej LordParzifal,
tack för länken själv, på din sida, jag minns inte just nu om jag har tackat för den eller inte, så jag gör det nu. :)

Vilken tur att du inte tog paus med din sida!
Jag brukar ströva omkring ett tag jag med innan jag kommenterar, jag vill kolla läget och se kommentatörerna (visst måste det heta så.) och kommentarerna.
Hmm, det är samma sak med mig, jag vill ha en kommunikation, det gör det hela mer levande.
Iofs Birro har jag förståelse för, jag menar att han stängde av kommentar-möjligheterna, de sista kommentarerna han fick var rent ut sagt för jävliga, elaka och småsinta.
Men i övrigt så gillar jag de där sidorna där man får till en liten konversation.

OrdBUGGen ja, jag har suttit och försökt lite, men det är ju som så med ord, att jag läser och läser och de sätter fantasin i rörelse, igår loggade jag in och skulle skriva lite buggeri tänkte jag, men snavade in på en sida med Nordisk Familjebok... Sen var det ju kört att skriva mer. Jag läste och fröjdades.
Men jag hoppas (nej, jag menar, visst ska BUGGen ta fart!)
För övrigt är jag glad att du beslöt dig för att kommentera här efter ett tag, ha det gott :)

Gubben sa...

Tänk minsann, fick jag inte en liten handskriven hälsning i veckan. Från Vanja i hönshuset! Håller med dig, Shirouz, det ÄR lite speciellt att få...

Och det där med kommentarer som också är så värdefullt. Men ofta blir det att vandra runt, läsa och sedan dra vidare utan att lämna något spår efter sig just då. Och när man kommer åter - ja, då är det inlägget historia och ersatt med nya tankar...
Help! Jag hinner inte med...

LordParzifal sa...

You've gone international (again), de får klicka google translate this knappen om de ska förstå klurighterna eller titta in på din engelskspråkiga sida.

Be well,
LPWJ

Shirouz sa...

Hej Gubben,
ja, visst sjutton är det speciellt att få, i dagens tidevarv med sms och mail så är det ytterst få gånger man över huvud taget läser något handskrivet. :)

Ja, så är det för mig med, jag läser, tänker att jag ska skriva men så händer något och jag tänker "nästa gång så..."

Shirouz sa...

Hej LordParzifal,
oj, tack! :)
Hmm, jag undrar om jag någonsin kommer att uppdatera den sidan igen, (eftersom jag är så tjurig och envis och tänkt att "inte förrän Burma-juntan släppt henne...")
Nåväl, hoppet... Man får leva på hoppet..