söndag 7 december 2008

Åh, vilken glögg!

.... Och så, lyssna här då...
Fimpen och jag spred ut oss igår (ja, därom tvista de lärde, hur två kan sprida ut sig, men tro mig, vi kan...) så vi höll två städer i järngrepp igår.
Jag var i storstan med guben på glöggkalas, och låt mig säga, vilket hus, vilket hus, vilket hus!
Du vet, en del hus som man kommer in i har en sådan vänlig stämning!
Det hade det här huset.
Det var ett sådant här hus där man kände att här bor människor som valt varje sak med omsorg och kärlek, det var ett levande hus och inte ett utställningshus, inte ett sådant där hus som styrs med järnhand av någon flåhänt (jo, det ordet finns visst, jag hittade på det nu) tyrann till pedant som har skrämt sina blommor till sådan lydnad att de inte ens vågar tänka på att fälla ett visset blad.
Det här huset hade karaktär. Det hade själ. Jävlar anamma. Underbart hus.
Hade jag haft större handväska hade jag stoppat ner hela huset i väskan.
Ett sådant hus var det.

Folket var trevligt och roande och kattmänniskor och hundmänniskor och damer i hundtand och män i kattunika (okay då, jag skojar lite.) men hundtandsmönstrat fanns det.
Mat fanns också. Och en glögg som hade "just a little more bite!" som tigern i reklamen säger.
Efter två glas kände jag mig som en röd och god och glad jultomtenissa.
Jag kände hur mina mungipor strävade uppåt och hela jag kände mig som om jag skulle ha lust att sväva runt i taket en stund.
Mycket maffig glögg på min ära. Kanon!
Maten var för övrigt underbar.


Fimpen höll ställningarna här i stan, hon höll vår park i ett järngrepp och jag hoppas hon visade att gammal är äldst.
Jag tror hon gjorde det för det sista smset jag fick gav uttryck för en lust att hårdrocka, guben och jag som var mätta och dästa som två jultryffelsvin orkade inte med mer festiviteter så vi åkte hem och slog ut oss själva i soffan.
Där låg vi som två utblommade julhyacinter och klappade oss på magen och sa "Åh, vilken mat!" och jag kunde ju även tillföra "Åh, vilken glögg!"

4 kommentarer:

Gubben sa...

Nä, så obehagligt - att inte få vare sig smaka på glöggen eller läsa receptet.
Hm! Undrar om det inte är väl flåhänt att tillåtas beskriva ögonblick som detta och lämna läsarna fulla av avund och undran - hur var det egentligen?
Flåhänt, var det!

Shirouz sa...

Hej Gubben,
jo, rackarns också, tror jag inte du har rätt!
För att mildra min flåhänthet något så säger jag att jag misstänker starkt att det måste varit en rejäl dos whisky i glöggen, eftersom whisky alltid har den positiva effekten att jag alltid blir överväldigande glad. ;)

Gubben sa...

Åh, tack! Jag ska genast se till att få lite stil glöggen, nu när jag vet knepet!

Shirouz sa...

Hej Gubben,
ja, jag är inte så hemma på glöggtillverkning, men efter mycket fundering så tror jag att om man öser i en flaska rödtjut, lite fnitterdricka och lite whisky så är man nära. Det riktiga receptet hålls hemligt har jag fått höra. :)