onsdag 17 december 2008

Det gick runt. Runt. Och runt.

Dagens ord är "bilander", synnerligen passande ord för någon som blir sjösjuk bara av tanken på att färdas med båtar mindre än Englandsfärjorna (frid vare över deras minne...)

Båtar, ekor... Sjöar...
På somrarna, när jag var i "De laglösas land", så fanns naturligtvis också en sjö.
(Ja, lugn, jag hör dig, givetvis fanns sjön på vintrarna också. Likaså på hösten och våren.)

Det sades att den var bråddjup, båtar som gick på grund hittades aldrig och allt det här berättade givetvis min far för mig...
"Åh, spännande!" tänkte jag, för det här var innan sjösjukan tagit grepp om mig.

Min fars moster hade en eka, givetvis övertalade jag min far att ta med mig ut i båten och lära mig ro.
Han visade grundtagen, eller vad det kan tänkas heta och jag tog i för kung och fosterland.
Det gick runt. Runt. Och runt.
Min far som är väldigt snäll figur sa "Bra! Försök att få båten att gå framåt nu. Eller bakåt. Eller åt något håll."
Jag tog i. Det gick runt. Och runt. Och runt.

Som en smörklick i en het panna for vi runt där, min far och jag.
"Det går bra!" jublade jag och min far sa "Jaa, det går ju runt! Men försök åt ett håll. Eller åt ett annat..."
Det gjorde jag, men det gick runt. Runt. Och runt igen.

Jag tror vi roade oss i någon timme med denna rundfärd som var bokstavligen rund.
Sedan tog min far årorna och rodde oss hem.
Själv var jag lite åksjuk efter rundturen och inte alls lika förtjust i båtar längre.

Men jag läser gärna om båtfolk. Björn Larssons "Keltiska ringen" är magnifik.
När jag läser den så kan jag nästan känna en längtan efter att vara med på en sådan resa, jag kan känna skummet yra och båten gunga och själv ska jag vara längst fram i masten(?) eller var man nu kan vara.

Jag ser hur jag betvingar vågorna och far fram som en Ann Bonny över gamla Nordsjön, men sedan kommer jag tillbaks till verkligheten... Jag förstår att om det hade varit jag, så hade båten gått runt. Runt... Och runt...

2 kommentarer:

Ursula sa...

Ro, det lärde jag mig någorlunda hyfsat när jag var tio år.
Men samma sommar lärde jag mig även att undvika segelbåtar, eftersom jag vid en åktur i en liten dylik fick bommen i huvudet när båten/kaptenen gjorde en slör - eller vad det nu kan heta, när den låga bommen plötsligt svänger 180 grader...
Sedan dess har jag inte stigit ned i en segelbåt...
F ö har jag satt dig som Favorit på Fnul i dag - hur har jag kunnat missa det förut!?!
HDG, VHI :-)

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jag lärde mig aldrig ro, mer än att ro runt i cirklar, jag gav upp där...
Segelbåtar har jag aldrig varit på, jo, den på Åland, men den var fast förankrad vid en pollare (heter det så?).
Det ser ju så vackert ut när folk seglar (i alla fall när man är på avstånd och inte hör hur folk skriker åt gastar och allt vad de nu gör och duckar och står i) men jag föredrar att se segelbåtarna just så, på avstånd, där jag inte hör vare sig rop eller skrik.
Jag tackar så mycket och skäms för jag ser att jag har missat att sätta dig som favorit, det ska åtgärdas direkt!
HDG, VHI! och SGJ (Snart God Jul) :)