tisdag 9 december 2008

Bärnsten, linnea och vallmo... Och en Pirat. Givetvis...

Jag sitter och funderar över Piraten.
Det är svårt att skriva om personer man tycker mycket om.
Det är något med Piraten, jag känner igen mig i hans texter, vilket kan låta märkligt eftersom jag aldrig direkt har umgåtts med någon Bombi Bitt i mitt liv, å andra sidan, så hade jag riktiga Bombi Bitt-somrar när jag var barn.
Jag känner igen och tycker så mycket om kärleken till naturen, jag vet att jag sagt det förr, men berättelsen om att vänta på en vallmo som ska slå ut är något av det vackraste jag läst i hela mitt liv.
Och vallmo är en förunderlig blomma. Du kan inte plocka den och sätta den i en vas.
Den måste avnjutas precis där den är.
Jag tycker om det... Du vet, jag tycker inte om att få köpta snittblommor, det är fint men jag hör bara Stones "Dead flowers" när jag ser dem.
Jag tycker om blommorna när de är där de ska vara, i naturen, i trädgården men inte i en vas...
Nej, jag vet inte varför.. Men så är det bara.
(och nej, jag är inte någon rabiat växträddare, det är helt okay att andra har snittblommor, jag kommer aldrig att skena in i någons hem och försöka med konstgjord andning på blommorna. Jag är en mild och fridsam natur...)
Jag tror vallmo och linnea är de vackraste. Den ena kan du inte ta med dig och den andra gömmer sig, det är lätt att gå förbi och inte se, men om du faller på knä framför den så ska du få känna en av de underbaraste dofterna på jorden.

Det är samma sak där, att bara tänka sig att plocka den från sitt hem är en förbannad styggelse i mina ögon. Den ska vara där. Så är det bara. Just där, just i den gläntan, där solen skiner framemot eftermiddagen, där ska den stå och nicka i vinden och bara få vara.

Piraten har en egen ton när han skriver, jag känner igen somliga saker som om jag tänkt dem själva, jag läser om hans liv och jag tror att jag förstår. Å andra sidan tror jag också att man inte helt kan förstå någon annan än sig själv... Och knappt det ibland.. Men jag tror jag förstår en hel del..
Eller också så känner jag stor respekt för en man som visste att tälja på sina ord så att de blev som en lång rad av pärlor. Eller inte pärlor, mer som bärnsten som spolats upp på en strand vid ett hav. De orden han skrev gnistrar och glimmar, de har en egen kraft inneboende i sig och precis som när man vänder och vrider på en bärnsten så känner jag att när jag läser om hans böcker så gnistrar det till på ett nytt ställe som förra gången gick obemärkt förbi.
Han skrev bärnstensböcker. Jo, det gjorde han..
Mannen med barett och bärnstensböcker.
Jag funderar vidare...

4 kommentarer:

Gubben sa...

Jag bara njuter!
Vilken kvalitetsblogg jag hittat - och det på "gamla" dar!
"Han skrev bärnstensböcker. Jo, det gjorde han.."
I love it!

Shirouz sa...

Hej Gubben,
tack och jag får lov att säga det samma, jag läser dina berättelser med stor behållning, så även jag har hittat kvalitetsblogg på "gamla" dar! :)

Ursula sa...

"Bärnstensböcker" - vilket underbart, underbart vackert ord!
Och vilket bra ord för att beskriva Piratens suveräna författarskap!

Du är allt bra på att skriva, du också, Sköna Shirouz! :-)

Hoppas du har koll på gamla kommentarer oxå, så att du inte missar den här.... :-)

Shirouz sa...

Hej och tack igen Ursula, hmm, ja, ibland har jag tur och får till det. Jag blev förtjust i det ordet själv, nu letar jag efter andra bärnstensböcker, men börjar sakta inse att det är nog bara Piraten som gjorde sådana, men å andra sidan finns det ju fullt med andra mineraler och stenar att tillgå
Och jaadå, jag har koll på gamla kommentarer med, HDG, som du säger :)