tisdag 30 december 2008

Bara till mig själv.

Jag känner mig lite skyldig nu. Uppdaterar som en liten blå och jag tänkte som hastigast på den som till äventyrs slår upp min blog, suckar och säger "Men hur i helsike ska man hinna läsa allt?"
Sedan tänkte jag igen att jag kan inte oroa mig för mina medmänniskors väl och ve, jag måste bara skriva ner det här, eftersom det ska med innan jag gör nyårsavslut och läser igenom.
Sedan tänker jag lite till på dig och säger härmed att "Det här är enbart för mig, Ulvstrumpa."
Så.
Nu är du varnad. Medan jag skriver saker till mig själv så kan du knyppla en duk, göra maränger eller sticka en tax.

Först.
En liten notering till mig själv.
Jag kan inte låta bli att märka att jag har en förkärlek för att peka ut hur trög jag är med jämna mellanrum.
Det är bra.
Det ska jag fortsätta med.
Jag är övertygad om att jag behöver påminna mig själv ibland ty annars skulle jag bli helt jäkla odräglig och svassa omkring och finna mig själv ofelbar hela tiden, odrägligheten skulle övergå i pompösa maner, jag skulle tappa min humor och tillbringa tiden med att ringa runt och tala om för folk och fä hur de ska leva, vänner och släkt skulle lämna mig, katterna packa en ryggsäck med favoritleksakerna och kattmat och jag skulle själv stå ensam i hallen, gråtande mot hatthyllan med bara dammtrollen som sällskap.
Så vill jag inte ha det.
Därför.
Jag ska komma ihåg att påpeka mina faleriumer. (nytt ord. jag gillar det redan.)

Jag ska också komma ihåg att klappa mig själv på axeln och säga "Så. Så. Det går över, du är inte trög för evigt, bara temporärt. Som ett kvarnhjul som det kommit in lite mankemang i. Det är lärande och uppbyggande för både kropp och själ. Här får jag en liten chokladbit som tröst. Eller vill jag ha en hel chokladkartong? Ja, men då får jag det med!"

Jag ska också komma ihåg att en gjutjärnspanna är förbannat tung! Den steker också mycket kvickare än en vanlig. (eller har det att göra med att jag satt och läste en bok när jag premiärinvigde stekpannan igår?

Jag ska också komma ihåg att inte glömma bort att nästa år börjar träningen inför Beach 2009.
Nä. Jag skojar bara.
Men träningen ska komma igång igen. Jag gillar skogen och mina tusen gympaskor står och morrar på skohyllan. Jag har varit slö. Jag ska bli lite mindre slö. Och ju mer jag är ute och i skogen desto mer gott kan jag smaska i mig. Genialt, på min ära.

Och.
Inte ett enda par nya träningsskor! Jag är inte en tusenfoting. Jag repeterar för säkerhets skull.
Jag är inte en tusingfoting. Jag har träningsskor så jag skulle kunna gödsla en fotbollsplan.
Det är bra så.

Vidare.
Nästa år ska bli året då jag skaffar en stuga. En ensamstuga.
Där ska jag luta mig tillbaka på farstubron och inte tänka över huvud taget.
Jag ska lyssna på ekarna och prata lite med blåsipporna och eventuellt kittla en enbuske. (jodå, den snodde jag från Diktonius.)
Eventuellt kan jag tänka mig att ha en liten bäck på tomten. Och en syrenhäck. Definitivt en syrenhäck.
En rabatt med lite blommor, hm, jag tänker mig nattviol (men jag tror den måste ligga ett år i marken innan den kommer upp.) vallmo och backsippor.
Eventuellt kan jag också tänka mig en björk, en gran blir bra med. De kommer ju oftast ihop de där, gran och björk, det är någon slags symbios har jag för mig. De behöver varandra eller hur det nu var.

Ytterligare en påminnelse.
Kom ihåg att jag inte gillar champagne! Hur roligt det än kittlar i halsen så är det inte värt nästa morgons bittra efterdyningar.
Kom också ihåg, inga dumma nyårslöften. Absolut inte.

Det räcker fullgott med att jag lovar mig själv att fortsätta vara som jag är.

Vidare, i år ska jag komma ihåg att göra som mannen som har en secondhand med många, många böcker. Vi pratar varje gång jag är där och han berättade för mig att ända sedan 1965 har han skrivit upp alla böcker han läst.
Jag vet inte varför men jag gillar den idén. Jag önskar jag hade gjort det sedan jag var barn.
Jag undrar om man minns böckerna lite bättre då?

Och.
Nästa år ska jag besegra källarspindeln. Jag ska gå rakt förbi honom och inte bry mig det minsta.
Men det är klart. Nästa år är han kanske större. Nåväl. Det bryr jag mig inte om. Jag ska förbi honom. Så är det bara. Fast inte om jag är barfota. Då ställer jag cykeln i gången.
Men om jag har stora kängor ska jag gå förbi. Eller träningsskor. Inte pumps. Inte för att jag äger några pumps. Men om jag till äventyrs skaffar några. Man vet ju aldrig.
Då får spindeln regera fritt i cykelrummet.

Hm, jag tror det var allt.

4 kommentarer:

Cicki sa...

Jag hämtade en kopp kaffe och slog mig ner och läste. Det blev en sorts mystid för mig att läsa dina kloka och förvirrade ord och känna igen sig själv....:-)

Fortsätt att vara dig själv.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, jag lär nog fortsätta med det,
jag trivs så här. :)
Och det är så kul att höra att någon annnan känner igen sig själv, det är lite kul, jag sitter ju och läser på mitt håll och känner igen mig själv också med jämna mellanrum. :)

stella sweden sa...

..feligheter är ett ord ja hittat på U som ja gillar skarpt! Önskar dig ett Gott Nytt År!

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
feligheter!!! Det gillade jag med! Suveränt ord!
Gott Nytt År till dig med :)