måndag 24 november 2008

Ett vandrande mysterium...

... Jag kan inte lämna lördagskvällen riktigt, jag vet att du vet vad jag menar Fimpen..

På kvällen hörde jag någon säga "Jag blir så förbannad, han står i en verkstad när han egentligen skulle stå på en scen!" och visst, han skulle kunna bli stor. Om han ville..
L har "det."
När han spelar och sjunger så lyssnar folk, vad de än gör och jag vet inte hur han bär sig åt, det är som magi, som han och gitarren är en. Det är en total symbios och det är helt underbart de gånger han bestämmer sig för att spela.
De betalda gigen han och hans band gör är suveräna men de verkliga kickarna är när han improviserar, när han är där, just då, bara för att han vill.

I lördags natt pratade jag med honom och jag sa "Men hur fan gör du?" och han tittade på mig, var tyst en stund och sa sen "Jag vet inte, men jag vet ju hur jag vill att det ska låta."

Och det låter så enkelt och så självklart när han säger det, att han vet hur han vill att det ska låta...
Men fortfarande, det är ett mysterium, han och hans gitarr.
Ett helt underbart sådant. Och ett sådant har vi vandrande omkring i vår stad och ibland vandrar han in på klubben. Det är inte utan att man är tacksam.

2 kommentarer:

Anonym sa...

En superhero som kommer inflygande visserligen utan mantel men med en särskild superpower to help the people in need of some good music! /Mer BaDDOOOUU till folket/

Shirouz sa...

Japp. Så är det!