onsdag 10 september 2008

I förbigående och i tysthet.

Just nu lider jag i tysthet. Jag är tapper, stoisk och tystlåten.
Frågor om "Vill du ha nässpray?" besvaras med ett blängande och "Jag är faktiskt halvfinne, vi klarade oss inte så länge i finska vinterkriget genom att dutta omkring med nässprayer!" och sen fnyser jag.
Frågor om helgen besvaras med en suck och "Jag ved idde. Jag ska va sjuk."
Frågor om jag har lust att prata i telefon besvaras med en suck. "Prata du. Jag har ju inget annat för mig äd add ligga här."

Jag är tapper, tyst och stoisk. Jag uthärdar.
Larv som att "det är ju bara en liten förkylning" besvarar jag med ett höjt ögonbryn. De har ingen aning om vad de talar om. Jag ägnar mig inte åt små förkylningar, jag har stora förkylningar med allt vad det innebär. Jag hostar. Jag svär. Jag nyser. Jag rosslar. Jag gör fula miner åt nyhetsmorgons programledare som verkar misstänkt friska medan jag ligger här och är så förkyld. Jag blänger på folk som går till jobbet. Där går de. Och här ligger jag som har så mycket viktigt att utföra. Men jag uthärdar. Jag är stoisk. Och tyst.

Lite som de karga viddernas kvinna känner jag mig allt. Suckar nästan belåtet, men det vore ju förmätet av mig så jag hejdar mig och suckar lite lagom tappert istället. Bläddrar i tv-tablån och ser att Denis Leary ska göra ett framträdande i tv, funderar på om jag ska orka och se honom och beslutar mig för att krockar det inte med något viktigt som att sova lite så ska jag nog kunna klämma in det. Jag får väl försöka hålla mig vaken.

Inga kommentarer: