fredag 8 augusti 2008

Två dagars marken.

Hej.
Två dagars marknadsbesökande kan göra vilken Ulvstrumpa som helst matt i pälsen.

Om jag ska summera det lite snabbt så blir det så här;
Jag lyckades missa att göra ett bra köp på en blus, första gången jag frågade kostade den 150 kronor, snål smålänning som jag är från början tänkte jag att "Mja... Vi går en sväng och tar det på tillbakavägen."
Vilket vi också gjorde.

Då stod en helt annan man där och priset hade helt plötsligt gått upp med en hundring.
Det är vad jag kallar inflation, det.
Bidde ingen blus. Bara lite tandagnisslan och morr över en affär som jag borde gjort direkt.

Vi gick också in i smal gränd där det var loppis, på husväggen hängde regnkappor med en skylt som sa:
"20 :-
(vid regn 100:-)

Och du kan aldrig tro hur många som blev stötta när de läste den skylten och fnyste ilsket.
Folk har ingen humor idag. Eller en del folk har ingen humor menar jag.
Själv stod jag givetvis vid skylten och registrerade folks uttryck, helt obetalbart...)

Sedan så var det här med buddhor.
Såg en magnifik buddha på järnvägsgatan, han stod bredvid en yngre version av buddha men givetvis dominerade han bilden.
Hög, kanske 30 cm, guldglänsande och fullkomligt gapskrattande.
Jag stod och klappade honom på magen väldigt, väldigt länge.
Tog farväl med en suck..
Traskade iväg och vinkade åt honom även om han stod med ryggen mot mig.
Och suckade.

Andra dagen stod han fortfarande kvar, och vännens mamma sa "Du, det är så man blir glad när man bara ser honom."
"Ja, man kan inte låta bli att le själv..." sa jag.

Sedan så har vi det här med trängseln, något var skumt, det var väldigt mycket leenden och "ojsan" och "hoppsan" och "uj".
Jag skyllde det givetvis på all god karma som jag sprider omkring mig var jag än går.
Vilt främmande människor pratade med mig om blusar eller väder eller nyckelpigor som satt på fingrar och vägrade flyga.
Kort sagt, mycket vänlig atmosfär.

Och vad köpte jag då?
Jo, jag fick tag på en gråblå blus (och nej, den kom inte ihop med en högbrättad hatt och läppstift) kanske det inte är en blus, mer en tunika? Men jag är ju inte en tunika-människa så även om det är en tunika så kallar jag det blus. Eller något. Ni förstår principen i alla fall, va?
Man drar den över huvudet och bär den på överkroppen.
En sådan köpte jag.
Gråblå med massor med broderier och små, små turkosa stenar som glittrar.
Helt underbar.
Så fin att jag troligen aldrig näns att ha den.

(visst är det ett härligt ord? "näns" menar jag. Används på tok för sällan.)

Och du vet buddhan jag pratade om, jag fick honom av en vän.
Jag har världens bästa vänner. Och världens bästa samling buddhor.
Det är guld.

2 kommentarer:

Loveina sa...

Vad lustigt, för jag vägrar nämligen att bära något som kallas blus. Tunika däremot går alldeles utmärkt.

Vi kanske kan göra ett byte du och jag. Blus ur min vokabulär mot tunika i din. Så när jag menar något som andra skulle kallas blus så heter det helt enkelt tunika, för jag har inget blus-ord i mitt ordförråd.

Vad sägs?

Shirouz sa...

Det låter helt suveränt i mina öron! Från och med nu har jag aldrig hört talas om ordet tunika, det existerar helt enkelt inte i min vokabulär. :)