onsdag 6 augusti 2008

Klart man ska på marken.

Jag är mycket nöjd av att alla verkar ha hållt med mig i frågan jag slängde ut igår.
Få saker gör mig så nöjd som när jag har rätt.

Å andra sidan har jag ändrat mig lite idag.
Men jag återkommer till det.

Idag står nämligen en av Sveriges största marknader på agendan.
Och jag menar stor.

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag utsätter mig för det, för visst är det så att det är mycket krimskrams och visst är det så att många saluför precis samma sak bara till lite annorlunda pris och visst är det som så att kaffet är lankigt eller har stått på för länge när man väl köper en kopp och visst är det som så att jag varje år undrar varför folk tar med hundar på marknaden och visst är det som så att när den 75e pensionärstanten tagit ett steg bakåt rakt på mina tår så grinar jag lite illa och visst är det som så att jag blir trött på allt myller och all trängsel och visst är det som så att jag inte längre åker karuseller och visst är det som så att jag inte vill provsmaka 101 olika ostsorter och visst är det som så att en del människor har ätit massor med vitlök och sedan ställer sig i knät på mig och andas och visst är det som så att en del människor har badat i parfym och visst är det som så att en del röker rakt i ansiktet på mig (jo, jag kan höra dig fråga om inte jag är en rökare, visst är jag det, men jag är av den sällsynta arten "rökare smygus ivägus långt i bortus från folkus)...

Så, vad gör jag egentligen på marknaden?
Om man betänker allt jag skrivit här uppe. Och, min vän, det är endast ett fåtal av alla irritationsmoment jag skulle kunna räkna upp.

Men.
Ibland så finns det ett ställe med gamla saker som säger "du, jag hade det bra i ett hem en gång i tiden, jag trivdes där, allt var bra, men sen såldes jag och nu står jag här, det regnar och ingen vill ta mig med hem. Kan inte du köpa mig? Jag skulle passa bra hos dig. Och jag behöver inte dammas ofta. Ta med mig hem. Jag är kanske inte ståtlig eller fin eller dyrbar. Men jag skulle passsa hos dig. Och det regnar. Köp mig. Snälla."

Och oftast är det en sak som är enbarmligt ful som talar till mig.
Kan vara därför jag förr hade en samling av träslöjdsfåglar, den ena fulare än den andre.
Jag kunde helt enkelt inte stå ut med att se dem stå där, ledsna och tilltufsade.
Men jag kämpar emot, jag har blivit bättre.
Jag kan inte köpa upp allt som folk inte vill ha.

Men.
Står där en katt, som inte ser ut som alla andra, till exempel rund som en boll och blå.
Klart den måste få komma hem till mig.

Eller också så hittar jag en stånd med böcker och där gömmer sig en upplaga med Piraten som jag inte har. Hjärtat tar ett glädjeskutt och jag skiner som en sol.

Eller också sitter där en buddha, glatt flinande i regnet, klart han ska med hem. Mitt hem är en fristad för lyckliga buddhor.

Eller också finns där något sött och gott som jag bara måste ha för att kunna fortsätta att underhålla tandläkaren, jag kan ju inte bara tänka på mig själv.

Och ibland gör man Fyndet med stort F.
Saken man inte visste att man ville ha, eller ens att den fanns.
Så vem vågar ta risken att inte gå dit.
Trots alla blåsparkade tår och parfymbadande madammer och rökande hundar (höll jag på att säga. Och titta där, jag sa det minsann.)
Klart man ska på marken.
Jag går väl nu.
Snart.

Inga kommentarer: