onsdag 2 juli 2008

Usch. Usch. Usch.

Den där boken jag nämnde för några dagar sen är nog tammefan det dummaste jag läst sen jag slog ihop mina Mitt Livs Novell och Starlet som barn.

Sockersött och tillrättalagt och alla fick en enorm insikt i sina liv och för att kröna allt med något riktigt lyckat så blev det ju bröllop och allt blev så bra, så bra.
Ungefär samma känsla som när man åkt karusell och ätit lite för mycket sockervadd hade jag när jag smällde igen pärmarna.
Jag känner mig mest som "Men herrejösses, är det sån här skit folk vill ha?" eftersom jag kunde läsa på baksidan att det var en "bestseller" och "Ska bli FILM!"

Jag vet, jag vet... Varför envisades jag med att läsa igenom boken? Har ingen aning. Troligen så är jag för envis för mitt eget bästa ibland. Och jag tänkte väl någonstans att jag skulle ge boken en chans....

Men allt jag känner nu är en viss ilska att det fortfarande verkar som stereotyper och klichéer är det som funkar bäst.
Och sedan kryddat med lite lagom ögonblick när personerna i boken känner att de utvecklats och där de klappar sig själva mentalt på axeln allt medan jag läser och förundras över hur platt det går att få till det och ändå få folk att hurra i kör.

Kanske är det som retar mig att det var så menlöst. Så tillrättalagt och så jävla konventionellt och traditionellt och så jolmigt.
Ungefär samma känsla som att bli matad med sked efter sked av honung.
Jag har svårt för jolmigt. Jag har svårt för gulligull-böcker. Jag har svårt för när allt är för enkelt och allt kan lösas med lite fnitter och champagne.
Usch. Usch. Usch.
Jag måste nog gå och läsa lite Kinky Friedman så jag blir av med den sista klibbighetskänslan.

Inga kommentarer: