lördag 19 juli 2008

Mulen känsla. Och för många ord.

Har sovit som en högklassig timmerstock i natt.
Vaknade dock med en mulen känsla.
Ska åka hem idag. Men när hem känns som att åka bort, är man inte lite på fel plats i livet då?

Jag vet, det går över, några dagar och jag är tillbaks i det som är hem, som egentligen inte är ett så dåligt alternativ.
Egentligen ett jäkla bra alternativ. Goda grannar, förutom han högst upp som antagligen är okapabel att förstå musik som har mer än två takter i sig.
Senaste popen eller vad som serveras på listorna. Alltid taktfast och enahanda.
Kan inte vara lätt för honom att bo över en gammal hårdrockare. Allt ljud stiger ju som bekant uppåt.
Så även Motörhead.


Och skogen finns ju där. Alltid.
Och mina katter.
Och mina böcker.
Och skivor.
Och stereo.
Och mina buddhor som sitter och småmyser i alla hörn.
Det är mitt hem.

Men nånstans börjar jag undra om jag inte vore material för en enstöring. Jag känner mig aldrig ensam. Inte när jag är med mig själv, och ja, visst kan det här låta synnerligen egenkärt, men om jag inte trivs med mig själv, hur ska jag kunna trivas med andra?
Jag lider inte av att inte ha någon att prata med, det är för mycket ord ändå i dag (sa hon och skrev envetet vidare, ja...) och någonstans så är det förbannat skönt med tystnad.
Och ja, jag vet, självvald ensamhet är en helt annan sak än påtvingad.
Så. Visst. Enkelt för mig att säga. Men jag väljer ensamhet ganska ofta.
Egen tystnad som bryts av egen musik. Eller sång. Ja, jag har sjungit den här veckan.
Inte låter det vackert, men vem skulle kunna säga till mig?
"Sjung som du menar varje ord" hörde jag någon säga och det är ju ganska enkelt om man har texter man kan relatera till.
Dock har jag svårare att relatera till grann-musiken, jag kan för mitt liv inte sitta och sjunga "under my um-brella-ella-ella" och mena varje ord.

Känns ungefär lika viktigt för mig som att sno runt i affärer efter det senaste.
Och ja, jag vet.
Jag är en motvalls käring.
Jag kommer att fortsätta med det. Det kan ju inte vara meningen att jag nu, vid denna höga ålder helt plötsligt ska börja rätta mig efter vad andra anser och tycker.
Visst, i en del fall. Om de har rätt.
Men det har ju folk så sällan.
När det gäller mig, menar jag.
Och ja, jag flinar när jag skriver det.
Jag vet, ibland har jag fel. Det känns alltid ganska uppfriskande.
När jag kommit över envisheten vill säga.

Men. Vad jag tänkte på, vad jag kommit fram till under den här veckan, är typ så här, liksom, ungefär något liknande det här, (kom inte och säg att jag inte kan vara vag. Eller använda ord jag avskyr. Liksom....)

1. Ett boende på landet vore inte fel för mig.
2. "Sjöar" är en underskattad låt. Den ska spelas högt.
3. Jag borde ha en gräsmatta utanför dörren. Jag undrar om jag kan övertala grannarna på mitt våningsplan att vi anlägger en.
4. Motvind är för jävligt.
5. Björn Larssons bok som jag blev så glad över att hitta ligger fortfarande oläst i ryggsäcken.
Inte ett dugg har jag läst under tiden här.
6. Fortsätter jag att cykla minst en mil om dagen så kommer jag att äta mig själv ur huset.
Jäklar, vilken aptit man får.
7. Att göra upp eld är ingen barnlek. Jag är fortfarande lika ovetande som Kung Louis var.
Men en dag... Då....
8. Så fort jag har spolat av trädgårdsmöblerna så kommer en fågel att skita på dem. Så är lagen här ute. Men det är okay. Jag har haft djupa diskussioner med sädesärlan som punktligt alltid anländer när jag spolat rent fågelbadet och jag har förstått att hon är nöjd med att jag håller hennes pool ren men att hon under inga omständigheter tänker sluta att göra sina behov på möblerna. "Du förstår, det är så vi fåglar gör" sa hon sist och tittade på mig med sina pepparkornsögon och blinkade. Jag förstår. Det är så det är.
9. Man behöver inte tjata om vädret hela tiden. Lägg ner med att yla om sommarsol och sommarblå himmel. Det finns en sommar i regnet och vinden med.
10. I kväll kommer jag att sitta med Asta Katt och Diesel, troligen framför TVn, för jag har inte sett på den heller, (och ja, hu, så avskuren jag har känt mig, åh vad jag har saknat de senaste dokusåporna och uj vad jag undrar vad som sker på alla kanaler. Nä. )
11. Jag borde ge mig av nu. Medan det inte regnar och åskar.
12. Jag kanske skulle göra det.
13. Jag gör nog det.
14. Alldeles straxt.

2 kommentarer:

Jackan, självsammen emellanåt sa...

Enstöringar i all ära, men att vara självsammen är en konst som inte är många förunnat. Jag gillar verkligen att vara själv. Att få äta, läsa, sova o skita när jag vill och få samtala med mig själv och mina tankar i lugn o ro. Det är gôtt!!

Enstöringar tänker jag mig mer som folkskygg och dithän har jag inte kommit än :)

Shirouz sa...

Självsammen var ett bra ord! Jag håller med, jag är definitivt en självsammen person, men ibland så uppskattar jag folk omkring mig med.