tisdag 1 juli 2008

Mornar.

Gick en timme på morgonen, spenderade sista tjugo minuterna med ont i ena knät, det är ett helvete att bli gammal. Håller fullt med Hjalmar Bergman eller vem det var som sa att ungdomen är förslösad på de yngre, tacka vet jag att känna sig så där odrägligt pigg vid fyrtio år, med all livsvisdom man skrapat ihop under tiden man levt. (Hrm, förhoppningsvis, ja....)
Tänk att kunna gå obehindrat på en fest utan att bli som en zombie dagen därpå eller att kunna vara uppe hela natten bara för att det är skoj och sedan vara fräsch som en lärka på morgonen.

Nu tar det timmar innan kuddavtrycken lämnat ansiktet, jag tänker ofta på att jag nog ser ut som en ostruken duk när jag ger mig iväg på mornarna på mina rundor. Men det är nyttigt.

Framför allt för mina medmänniskor som kan få nöjet att haja till lite när det kommer en ganska ostruken människa marscherande som en bulldozer. Det finns inte många som inte väjer automatiskt när jag kommer ska jag säga. Självbevarelsedrift kallas det visst.

Jag antar att det också hjälper att jag är på vansinnigt dåligt humör när jag ger mig iväg, jag avskyr mornar och det tar nog en tio, tjugo minuter innan jag slutar att se ut som om jag mentalt morrar åt varenda en jag möter.

Eller egentligen avskyr jag kanske inte mornar, mer idén med mornar, pratar med folk gör jag helst inte förrän jag känner att jag inte är mentalt släkt med August Strindberg när han var som mest misantropisk.
Skratta är otänkbart, det finns inget att skratta åt på mornar. Absolut inte.
Det lustiga är att det är absolut aldrig något fel på mig om mornarna, den tanken finns inte. Det är bara alla andra som är till problem eller i vägen.
Ändå envisas jag med att gå upp relativt tidigt, jag misstänker att det är min egen självbevarelsedrift i mig som säger "Gå upp nu, lika bra att få eländet överstökat..."

Inga kommentarer: