fredag 18 juli 2008

Jag ger mig.

Det är inte lätt att inse att förälskelse har övergått till järnhård kärlek.
Men så är det.
Jag älskar att gå ut på gräsmattan på morgonen med mitt kaffe och en cigg.
Jag älskar att sitta här uppe på loftet på kvällen, med musiken på högt medan jag sitter i gungstolen och tittar ut över fälten.
Jag älskar blotta anblicken av det här huset, när jag kommer i kurvan på cykel så får jag en sån där varm känsla i magen, du vet.
Ren glädje.

Jag älskar de små humlorna, det har jag alltid gjort i och för sig. Men nu när de yr runt huvudet på mig i vedbon så skrockar jag bara godmodigt och säger "du vet att egentligen kan ni inte flyga, det gillar jag med er. Att ni gör det ändå." Och de surrar vidare och flyger. För de vet ju inte att de inte kan. Egentligen.

Jag älskar till och med den lilla sädesärlan som skiter på trädgårdsmöblerna så fort jag vänder ryggen till.
Jag älskar asparna som står och viskar eller småmumlar när jag än går ut.
Bara att inse.
Jag är hopplöst förlorad.
Jag försöker inte ens kämpa emot.

Inga kommentarer: