fredag 4 juli 2008

Helt förbannat fantastiskt.

Den där boken var banne mig som ett irritationsbloss.
Det är inte så nu, att jag känner att jag behöver sticka in huvudet i frysen, men när jag tänker på hur människan också lyckas blanda in andra böcker i sin enbarmliga bok, bl a favoriter som Cobbold-Hjörne och Roddy Doyle så är det inte utan att jag blir förbannad.
Folk kan ju tro att de böckerna liknar den!
Doyles "Kvinnan som gick in i dörrar" är helt suverän, uppföljaren likaså.

Tillbaks till eländets moders eländesbok...
Och sedan, om vi snackar moral, när en av kvinnorna funderar på abort, så funderar hennes vännina på om hon ska kunna stödja henne, om hon skulle göra det, eller om det kommer att bli så att hon inte längre kan vara hennes vän.
Jag menar, Hallååååå!
Att vara vän med någon betyder väl för jösse hares namn inte att vännerna alltid ska utföra handlingar som man själv anser är rimliga eller passar ens egna galoscher?
Är det så, så är det väl bättre att man umgås med sin egen spegelbild?
Helt förbannat fantastiskt.
Aldrig, aldrig mer vill jag läsa sådant dravel.
Aldrig.
Inte ens om jag blir satt på ett öde IKEA i tre månader. Hellre läser jag Se och Hör och livnär mig på Mariekex i två månader.
Usch. Usch. Usch.

Inga kommentarer: