onsdag 30 juli 2008

En ren helvetes kväll.

För de som till äventyrs är känsliga för ett mustigt språk har jag bara ett råd. Ge er av härifrån för här kommer det att sväras. Förstått?

Igår var en riktig helvetesdag, eller om vi ska vara rättvisa, en helvetes-kväll.
Diesel blev dålig och rask fart till djur-akuten, jag orolig som fan och när vi kommer dit är det lång väntetid.
Man sitter där och man biter på naglarna, man står i kön, men när jag hörde att kunden innan mig var tvungen att välja mellan separat kremering eller gemensam kunde jag inte stå kvar.
Jag vet hur det känns. Hur man hoppas att allt ska gå bra när man åker in med de små djuren och hur det känns när det tyvärr inte går bra.
Det är ett helvete. Och sen, om du ens kommer med minsta antydan om att "Jamen, det är ju bara djur det är frågan om...." så har jag bara ett råd. Ge dig av.

Men. I alla fall. Vi fick komma in, katt och bur vägdes och katt togs ut och ställdes på britsen, nyfiket tittade han sig omkring och jamade, undrande säkerligen vad som var på gång.
Veterinären undersökte honom och utnämnde honom raskt till dagens snällaste katt.
Och det är han ju, det borde väl jag veta.
Det klämdes lite till på Diesel och inget verkade vara fel på honom. Jag var som ett frågetecken och Diesel såg ut som ett mycket lurvigt frågetecken trots att han fällt halva pälsen på britsen, veterinären sa att det kunde hända att det blev så här. Men, så vitt hon kunde se var han en stilig katt-kille som mådde bra.

Ut i väntrummet igen, med tårar i ögonen av lättnad och leende mot en annan kund som väntade på sin hund. Man förstår varandra bra på en djur-akut. Även om man aldrig setts förut.

1000 spänn fattigare åkte vi hem och mötte motsatsen till katternas Florence Nightingale.
Asta Katt....

Hon har spenderat hela kvällen (som var kvar) och natten, och morgonen med att morra och blänga dolskt på Diesel.
Hon känner ju inte igen lukten på honom.
Att en så liten katt kan ha så mycket ljud inom sig....

Diesel och jag har försökt att sova, men det har inte riktigt gått. När jag till slut försökte stänga dörren till sovrummet med Diesel och mig drabbades Asta Katt av separationsångest.
Så det blev till att öppna och lyssa till overtyren av "Jag är Asta Katt och jag är FARLIG!"
Jag är helt slut.
Men tacksam.
Så in i helvete tacksam.
Den här gången gick det bra.

2 kommentarer:

Jackan, fd kattägare sa...

Svordomar behövs ibland, särskilt efteråt när man vill rensa ut oron ur skallen...

Skönt att allt gick bra

:)

Shirouz sa...

Ja, exakt! Ja, jag är så lättad :) Speciellt eftersom förra gången han fick åka till veterinären hade han lyckats äta upp en plastknapp och fick opereras illa kvickt. Man minns ju sådant när man får åka in med de små liven. Så, jätteskönt att det gick bra! Men Asta håller fortfarande på att morra. Nu har hon börjat låta lite skrovlig, ungefär som Billie Holiday. Jag hoppas hon tröttnar snart...