onsdag 14 maj 2008

Mosaik.

Jag vet...
Jag är urdålig på att uppdatera just nu. Men vafan, livet händer ju hela tiden.

Det går inte just nu att samla alla tankar, och de tankar jag har kommer mest ut, oediterade och fragmentariska och på en helt annan plats här i stratosfären.
Det kanske måste vara så ett tag, våren är kaosartad, för några dagar sen hade inte syrenerna slagit ut, igår stod de i full blom.
Jag känner mig som om tiden inte räcker till för mer samlade iakttagelser, utan att allt mest går på ögonblicksbilder och intryck.
Hur samlar man ihop det? Det känns som att vara överallt hela tiden och varje kväll när jag går och lägger mig så är det som en mosaik av vad allt som hänt dansar bakom ögonlocken.
Helgen var ni ju med om, fan, att träffa en levande Kinky-fan vid elden var stort.
Jag gillar män som spelar ståbas bara en gång om året.
Det är karaktär, det.
Och snart, så åker vi. Ner till Österlen, det är nära nu, och vi måste dit innan alla andra är där.
Då finns inte magin kvar när det blandas med stockholmska och göteborgska, tro mig, inte för att jag någonsin har varit där då, men Österlen ska upplevas bland skåningarna.
Jag tror jag måste besöka mannen jag mötte som fick som råd, när han flyttade till byn att "Vad du gör, så stick inte ut!"
Hans hus var som en byggplats och jag frågade honom när han trodde han skulle vara klar, "Förhoppningsvis aldrig." sa han, och det var ett svar som tilltalade mig.
Han berättade om badet som han alltid plankade in på och sin festival som han startade för att ha något att roa sig med, egentligen var vi ju där för att kolla hans loppis, men istället stod vi under hans tak medan regnet öste ner och pratade om livet.
Och jag vet, nu är jag fördomsfull, men så här är det, såna människor som han hittar man bara i små byar på Österlen, och de finns alltid där man minst anar det.

2 kommentarer:

badgear sa...

Österlen längtar säkert efter dig :)

Shirouz sa...

Det hoppas jag med :)