torsdag 22 maj 2008

Jag begriper och begriper inget...

.... egentligen är nog det enklaste att skriva helt oediterat, det blir tämligen fragmentariskt, men vafan...
Jag läste att Lundell kommer ut med en ny bok, suveränt, jag köper den direkt. Sen funderar man vidare, jag menar, jag hörde i helgen att han spelats i en halvtimme på en fest som jag tackat nej till eftersom jag hellre låg på soffan och imiterade en nymatad boaorm.

Personen som hört Lundell är ingen Lundell-fan och det som ofta är smått fantastiskt för mig är hur lång tid en del människor lägger ner på att tala om att de inte gillar saker eller personer och samtidigt verkar vänta sig en reaktion.
Jag må vara lite trög men jag vet inte varför jag skulle reagera.
Jag vet ju var jag står, sen om någon annan ogillar vad jag gillar, vad bryr det mig?
Jag begriper det inte...

Det är samma sak med det här med att gå ut och röka.
Jag fattar inte heller varför ickerökare envisas med att följa med mig ut, stå i knät på mig medan jag röker och sedan trava in tillsammans med mig.
Det är helt obegripligt.
Visst, jag förstår att ickerökare vill hämta luft också och sträcka på ben och så vidare, men hör här, som den skötsamme rökare jag är så travar jag oftast iväg så långt bort jag kan komma från folk när jag ska ägna mig åt min last. Jag står alltså aldrig i porten, utanför snabbköpet eller precis utanför restaurangdörren. Lika fan så följer ickerökarna efter mig som om jag vare den där råttfångaren från Hameln.

Jag begriper inget.

Jag till och med viftar med cigaretten och säger "jag kliver iväg lite för jag ska röka." och ickerökarna säger "åh, det gör inget alls" och travar iväg med mig.
Antagligen är jag för trevlig för mitt eget bästa, men det stämmer ju inte heller.


Och sen nästa sak, alla som håller på och slår varandra i huvudet med vad man ska äta och inte äta och så vidare.
Varför då?
Varför inte äta det de själva mår bra av, kanske upplysa om att möjligheten finns, varför hänfalla till att bete sig som grottmänniskor och nästan rassla hotfullt med köttbenen?
Jag tror det var min mormor som sa ofta att var och en blir salig på sin egen fason.
Min mormor var en klok kvinna.
Det begriper jag.
Men jag begriper inte varför jag ska bli upprörd om någon annan hävdar att de vill äta gräddblandad smörsås till frukost.
Är det så de vill ha det, varsågod.


Fast, du vet, det är ju samma sak med att alla vill helst ha in sina medmänniskor i fack, liksom "där är Pelle, han är osterian och äter bara Port Salut, där är Linda som bara äter fläsk på tisdagar och där är Ulvstrumpa som är vegetarian, henne är det ett helvete att bjuda på middag för hon äter ingenting!"
Nu är det ju bara så, som jag ofta hävdar för mina vänner att jag är inte vegetarian.
Jag äter helst inte rött kött. Eller fågel. Om jag får välja, vilket jag får nu, för nu är jag stor och bestämmer själv.
Det begriper jag.
Men det gör inte mina vänner.
Fast... De är ganska fina ändå, så det är okay, det är en hel del jag inte begriper med dem heller.
Så ska det nog vara.
Det tror jag att jag begriper.

Inga kommentarer: