onsdag 7 maj 2008

Hög standard.

"Vad fan är hög standard?"

Kommer du ihåg att Peps sjöng om det?

Jag vet vad det är. Ute på landet, i en stuga som hukar inte långt från ett sago-omspunnet berg, där körsbärsträden är så gamla att de är knotiga och vrider sig runt sig själva.
Där farstubräderna är så gistna att du kan trampa igenom dem om du inte passar på dina fotsteg.
Där, på gräsmattan, där maskrosorna växer högt och precis hur fan de vill och ser du därborta?
Ett litet skjul med ett dass som lutar sig som om det bara är en tidsfråga innan det åker ner i ravinen, en vacker dag kommer det att göra det och återförena sig med de andra träden.

Där står en gång vitmålade trädgårdsmöbler och på bordet står öl, okay, endast lättöl men det är tanken som räknas och kollar du på papperspåsarna som ligger där, så ser du att det står "hembageri" på dem.
Och solen skiner, mest för att det är bestämt som så och fåglarna kvittrar högre och högre för att överrösta varandra, vilket i sig är ganska intressant, än så länge leder fågeln som låter som en mer falsett-artad Michael Jackson. (jag vet, det är en motsägelse i sig att någon skulle kunna göra det, men så är fallet, i naturen så finns hans överman. Lätt...)

Det skrattas väldigt mycket där, på den gräsmattan, och när den ena jagar iväg med gräsklipparen tar den andra fram sin mordbok, en riktigt fin skotsk mordgåta, vad annars?
Så medan hela naturen andas idyller så vandrar läsaren på vindpiskade hedar, i fotspåren på poliser som kämpar emot tid och rum för att hindra ett mord, som kanske redan har begåtts.
Vi vet inte det än nämligen.

Senare fram på eftermiddagen far de hem, som den ena säger "Nu är det fint och då åker man hem!?"
"Jo..." säger den andra.

Egentligen har det varit fint hela tiden, bara annorlunda och nu är det annorlunda igen.
Nästa gång kommer det att vara fint med, men annorlunda. Så ska det vara.
Och allt det här, ja visst fan är det hög standard.

Inga kommentarer: