onsdag 9 april 2008

Provocerad var ordet.

Lokesson, http://lokesson.se/blogg/?p=114#comments hade för några dagar sedan en utmaning med en fråga om vad man blir provocerad av...

Läser man Svenska Akademiens definition av ordet så står det bland annat;

"2) (†) med personobj.: uppfordra, upp- Åua11a; utmana, utfordra; reta l. -;igga (ngn) till 11andling; äv. närniande sig S a. At han . . pro- vocerar the andre til duell. RABP 9: 257 (1664). 8zdan Lhtzow effter föregånget beswärjande pro- vocerat den Onda . ., så (osv.)"

Det står också att sidan inte är färdigredigerad. Tur det, annars kunde jag lätt ha blivit provocerad av den besynnerliga stavningen.

Jag har funderat som en liten blå enda sedan jag läste det inlägget, jag har tänkt för mig själv:
"Vad blir jag provocerad av? Nah, inte mycket, jag bryr mig inte speciellt." För att sedan tänka:
"Herregud, jag blir ju provocerad av allt, det går ju knappt en dag utan att jag läser eller hör eller ser något som jag retar mig på."

Så, i korta drag, vad blir jag provocerad av?

Gullegull i tidningar, jag vet, jag har sagt det förut, men jag är inte intresserad av att gullas runt med när jag läser tidningarna, jag vill inte känna det som om journalisten satt i knät på mig och matade mig med chokladpudding medan de jollrade fram de senaste nyheterna i välsmakande portioner.

Eller läsa reklam för olika produkter som försöker låtsas att de är konsumentupplysning.

Jag blir också provocerad av när folk säger till mig "Så här är det."
När deras sanningar presenteras mig som den enda sanningen.
Det finns alltid två sidor av ett mynt.
Minst.

Jag blir provocerad av folk när de säger till mig vad de tycker att jag ska göra eller tänka, enbart för att det är "enklast så." För dem.

Jag blir provocerad av folk som inte försöker, som ger upp utan att ens prövat tiljan eller ens ha smakat på om det kanske går. Jag hjälper gärna till, men försök själv först. Att misslyckas är inte alltid ett misslyckande.

Jag blir provocerad när folk säger om andra att "den gör si eller så och det är för att han eller hon kommer från ett annat land."
Då kan jag inte låta bli att fråga om skälet till att den som säger det är så kort i huvudet just för att han eller hon är svensk.
Och sen är vi igång med en provocerande diskussion.
Härligt.

Jag blir provocerad av dålig musik. Jodå, jag är enväldig domare av dålig musiksmak, och allt jag inte tycker om borde förbjudas. Direkt och utan pardon.

Jag blir provocerad av program på tv där programledaren skriker glatt "Åh, hela Sverige har röstat, en heeel miljooon!"
Jahapp... Alla vi andra har hastigt och lustigt utvandrat då?

Fast, ibland, så är det härligt att bli provocerad, instångad i ett hörn lyssnande på någon annans åsikter och tankar, att lämna en konversation med nya insikter.

När jag tänker närmare på det, så har jag inte en enda vän som tycker exakt som jag, det är ibland provocerande och fullständigt genomhärligt.
Vilka diskussioner, vilka höga vågor det går ibland, vilka insikter jag fått genom dem, och jodå, jag har nog lyst upp deras liv med om jag tänker efter.
Det borde jag ha gjort, med min strålande personlighet menar jag.

Eller ursäkta...
Det där kanske lät lite provocerande?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Pendlare som inte har någon som helst hum om kugghjulsregeln! Man kan inte komma i en vid båge utanför kön och slajda in i mitten! Fräs! Där har du nåt som provocerar mej så till den milda grad att jag kan reta upp mej så örona glör. /Ace´s morsa/

Shirouz sa...

He he he, och lika så pendlare som lyssnar för högt på musik och pendlare som inte bara badat i parfym utan marinerat sig i den och sedan sätter sig i knät på en och börjar tugga tuggummi.
Med öppen mun.
Och smäller bubblor. Chockrosa.

Lokesson sa...

He-he, du tycks vara ganska lättprovocerad när det kommer till kritan.
Problemet med de positiva provokationerna är att de är så svåra att få till med människor som man inte sitter mitt emot.
Den typen av provokationer kräver en levande och direkt dialog/kommunikation, och där räcker bloggandet inte riktigt till.
Tyvärr...

Shirouz sa...

Ja, jag säger det samma, här har jag trott att jag är en ganska fridsam människa, men så är icke fallet när jag tittar närmare på mig själv...

Exakt, de positiva provokationerna fungerar bara i "här och nu-situationer" där man kan se folk i ögonen och reda ut direkt vad man menar och tycker.

Anonym sa...

Om man blir positivt provocerad? Är inte det samma som att man blir INSPIrerad? /Nu ska JAG snart till tandläkarn, bu-fu-hu/

Shirouz sa...

Jo, det är nog samma sak som inspirerad, det har du en poäng i.
Lycka till, fast nu lär du väl vara hemma igen, såvida du inte träffat på den där tandläkaren i Rocky Horror show, eller är det Little shop of Horrors jag tänker på? Och tänker jag ännu längre så var det inte patienten som var galen i tandläkaren i vilken musikal det nu än var? För övrigt börjar jag tveka på om bägge är musikaler... Usch, så förvirrad jag blev nu igen. Precis som vanligt... :)

Jackan, ser varje människa som ett nytt sätt att möta livet sa...

Att bli provocerad är ju ett sätt att bli mött av oliktänkande och sålunda en utveckling i sig.

Med tanke på min umgängeskrets får jag ofta höra....

... Samlar du på oliktänkande...

Shirouz sa...

Det där var bra sagt, om man kokar ner det så är det nog det som det handlar om,och att våga ge sig in i att möta olika människor och olika åsikter.
Jag var tvungen att le lite när jag läste vad folk brukar säga till dig, jag har hört det med, och en del säger "Men vad har ni gemensamt? Ni är ju totalt olika?"
Och det kanske man är, på papperet, men det är ju just det som gör det så intressant att träffa människor.