torsdag 24 april 2008

Märkligt...

Det går bra nu.
Spenderat dagen ute hos torparvännen som jag hastigt och lustigt har döpt om henne till, vi har planterat dem där blommorna du vet, som inte är petunior? Utan de andra som alla har. Hmm.. Penséer heter de, ja!

Bäst gillar jag dem som ser ut som styvmorsvioler. Påminner om min barndoms berg där jag lekte, då var det skyhögt och när jag satt högst upp så ägde jag världen.

Det växte styvmorsvioler och uppe under gungbrädan så fanns det leca-kulor, jag och mina vänner var övertygade om att leca-kulor växte där!
Vi visste ju att allas mammor använde det när de planterade om, men aldrig att vi sa ett ljud om vårt fynd... Då skulle ju genast mammorna vara där och ta till sina blommor, tänkte vi.
Varje vår så fanns det nya kulor, under där stöttorna tar i. Bara det var ju ett bevis för att de blev till där.

Och högst upp på berget fanns en skreva, där kunde man hitta en femtio-öring mellan varven, vi trodde nog inte att det växte pengar i berget, men vi var inte riktigt säkra, för ibland hittade vi tio-öringar under gungorna.

Högst upp, precis på mitten av berget var vårt land, inga vuxna fick komma dit upp, det var bara vi, gungorna och gungbrädan med leca-kulor och björkar och styvmorsvioler som stod runt om och tittade på oss..
Jag vet inte, kanske är det en efterkonstruktion, men tänker jag tillbaka så minns jag aldrig någon vuxen uppe på berget, de stod nedanför och ropade på oss när vi skulle komma hem.

Och först, när någons mamma ropade så svarade vi ju inte.
Vi hade fullt upp med vår värld och de vuxnas röster lät mer som om de kom långt långt bort ifrån ett annat kvarter.

Sedan när vi svarat så visste vi, dags att gå hem, eller gå in för kvällen.
Så vi gick nerför berget, med dröjande steg och släpande skor.
Sakta... Sakta... Även om vi kunde höra att det suckades nerifrån bergets fot.
Speciellt sakta gick vi varma vår- och sommarkvällar.

Hmm, märkligt det där, vad en blomma kan sätta igång nostalgiska tankar, jag trodde nog jag hade glömt det här, eller inte glömt, helt enkelt inte tänkt på den tiden på länge, och för övrigt så skulle jag ju ha skrivit om något helt annat.
Men där ser man, det krävs bara en blomma och sen är man tillbaks på memory lane, med expressfart.
Det är inte så dumt, det.

Inga kommentarer: