torsdag 17 april 2008

Märkliga konversationer.

Igår då... Märkliga konversationer verkade gå som ett spår genom tillvaron...

En av dem var med vännen som åkte ambulans och vi kom in på döden (jag vet, visst låter det muntert...) och hon sa att hon bestämt hur hon ville ha sin begravning.
Det borde man ju göra, hon har så rätt i när hon sa att hon sett tillräckligt med folk i sorg som grubblat över hur de skulle göra på bästa sätt och ändå tvivlat på att de gjort rätt.
"Vet man hur man vill ha det så ska man förbanne mig säga det, eller lämna ett papper om det!" sa hon. "Det är nog jobbigt som det är när det händer. Eller hur?"
Och så är det ju.

Sedan såg jag på tvn, om en kvinna som varit med om att många gått bort och sedan bestämde sig för att leva i nuet. Att prioritera sina vänner och dem hon tycker om istället för att jaga runt med dammsugaren. (okay, lika bra att jag säger som det är... det var "rent hus" jag kollade på, jag erkänner, jag är tydligen helt fast i det programmet. Känns så skönt på något sätt att se folk jaga omkring med dammsugare och dammtrasor medan jag ligger i soffan och sprätter med tårna.)
Det har hon ju också förbannat rätt i, det kommer aldrig att bli hur många dammtussar du samlat ihop som är det viktigaste i livet. Och den dagen som jag börjar prioritera städningen istället för ett upptåg med mina vänner, den dagen kan ni lika gärna ställa ut mig på British Museum, helst i närheten av den egyptiska avdelningen för förstockade mumier.

I alla fall, man börjar ju fundera...
För det första, jag tror aldrig jag kommer att bli bekväm med tanken på att folk faktist går bort.
Jag skulle föredra om de helt enkelt gick runt ett hörn, glatt vinkande och sägande "Vi ses i nästa liv!" och man faktiskt skulle veta att det var så.
Men i verkligheten är det ju inte så.
Tyvärr.

Jag tänkte på Hornbys bok "Om en pojke" där grabben först inte vill ha några kontakter, men sedan tänker att grejen är nog att samla så mycket människor som man tycker om, för att tillsammans är man mindre ensam, eller hur man ska uttrycka det.
Det har han ju också rätt i.

Sedan tänker jag på Bo Bergmans ord om köttets lust och själens obotliga ensamhet och sedan glider tankarna in på Ferlin som också kunde ett och annat.
Jag vet... Tankarna gick i moll...
Men sedan, nu på morgonen, så tänker jag på Lundells ord...
"Visst är det jävligt, och visst är det svårt, men vi går mot bättre tider."
Så är det.
Så måste det vara.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vicken Lundell-låt är det? Inte för jag vill bjuda mej själv, men man kan nog (host) hitta den på YT. Sen får man oxå tänka på att YT-säsongen lider mot sitt slut, solly, solly! D är ju en vinteraktivitet! Å dessutom; jag är bara inne på min andra jobbhelg av fyra, bu-fu-hu, lite tröstlöst. Märker du vart jag vill komma med allt det här, wink, wink, say no more:-) /Våga vägra mikro/

Shirouz sa...

Ja, ja, ja, ja!!! Trodde aldrig du skulle säga nåt, har väl gått och funderat själv på det.
Nu till den viktigaste frågan, när, när, när!!!???
I möra? :) Eller?
Fast... Jag har ju inget att dricka... Inte för att jag behöver det... Men... Skulle ju kanske vara kul att svinga en bägare... Kanske...(märker du vart jag vill komma?)*flinar som en vårvaken grävling*

Låten heter "Bättre tider" finurligt nog och är som allt Lundell gjort suverän.
Har den på skiva. Och cd.
Dock inte på video. Eller dvd.
Nåja. Även solen har sina fläckar.

Anonym sa...

Fredag kväll är d som gäller. Jag kan ta med dryck. Messar dej imorrn om detaljer, wohoou! Jag har jobbat lite på en lista sen sist..../Ville är ute på walkabout sen igår em, men har halsband m bricka på sej, som tur är. Han är nog i din skog och jagar sork!!/

Shirouz sa...

Låter bra!!! :)
Ja, är han uppe i min skog så har han att göra, det är fullt med allehanda smådjur där, igår såg vi första kopparormen, det är nog vår på gång ändå!