lördag 5 april 2008

Jag säger inte ett ljud.

Igår hade jag storstädning i linneskåpet, tittade noggrant efter pälsängrar och diverse kryp som jag har sett i Rent Hus-programmen, lagerblads-påsen stod fix och färdig och det såpades och skurades och slängdes gamla påslakan och lakan,
(fast det första påslakanet jag köpte för min första lön när jag var 17 år kunde jag inte med att slänga, inte för att det går att använda eftersom jag någon gång har kört stortån rakt igenom det.(ja, jag vet, jag undrar också hur stark jag är i tårna, ordet hammartå får en ny betydelse...)


Sedan kan man ju också börja fundera på hurdan jag var egentligen, varför köpte jag just ett påslakan? Jo, för att det hade den här gubben och gumman som var populära på den tiden som sa "Kärlek är ....." och så kom det något klämkäckt citat. I alla fall, det slängdes inte.

Jag har någon storstilad idé att göra om det till tavla någon gång, men med min effektivitet så lär det ju inte hända det här århundradet.
Men ändå. Det kan vara bra att ha. Det lugnar jag mig ofta med när jag inte kan slänga saker.

Hmm, var var vi?
Jo, just det, garderoben, i alla fall så underrättades Pälsis givetvis om denna makalösa inventering som skett, och jag sa också stolt

"Jag slängde massor med gamla lakan!"
Pälsis tittade på mig med förskräckelse i blicken och sa
"Slängde dem!? När du är ihop med en bilmekare? Det är ju putstrasor!"
"Oj då... Det tänkte jag inte på. Jag kanske inte ska säga det till guben då..."
"Nej, i alla fall inte med det stolta tonfallet.."

Så, jag säger inget. Inte ett ljud kommer att komma över mina läppar om alla dessa putstrasor som nu inte längre är.

Inga kommentarer: