tisdag 8 april 2008

Ja, ja, ja.. Visst....

.... och visst, det är inte som om jag redan haft massor med diskussioner om det här med OS och Kina med mina vänner...

Visst, det kanske handlar om ära och sport och så vidare för en del.
Men allt jag kan göra är att gå på min magkänsla, och nej, då känns det inte rätt.
Det gör inte det.

Det är samma magkänsla som säger till mig kvart i tolv en lördag-natt att jag nog inte bör ta den folktommaste gränden, eller gå förbi just det gänget ensam.

Den känslan litar jag på.
Så nej. Det är inte rätt. Inte för mig.

Sen, så visst, jag får väl medge att jag ganska högaktningsfullt ignorerar de som skriker högst att det är en tradition att värna om och så vidare.
Visst är det så, men nästa gång kanske det går att lägga den traditionen i ett annat land?
Å andra sidan, jag läste Sport-Expressen och där fanns frågan om vi var villiga att demonstrera mot USA också, om de får OS?
Det är sant att de inte är några oskyldiga får, de heller.
Man får fundera, hur många skulle vara villiga då, att göra sina röster hörda?
Och drar vi det lite längre, vilket land kan kallas så pass demokratiskt och så pass neutralt och så pass nobelt att det inte går att hitta en liten demonstrations-flamma i någon?

Allt det där vet jag också.
Men jag bryr mig inte. Jag säger bara som det känns just nu.
Inte rätt.
Inte mot Burma.
Inte mot Darfur.
Inte mot Tibet.

Inga kommentarer: