torsdag 3 april 2008

Det växer vilt.

Jag planterar om mina blommor. Det är vad jag håller på med.

Den gamla yucca-palmen har dött men istället kommer två små nya plantor vid foten av stammen, i garderobsblomman har två ormbunkar självsått sig, tillsammans med påsk-kaktusen växer en pelargon, men nu när jag satte om dem så såg den lite uschlig ut, jag hoppas den tar sig.... Det växer vilt och hur fan det vill i mina blomkrukor, jag gillar det.

Idag ska jag påta ner lite avokado-kärnor, funderar lite på om kärnorna kanske ska torkas, eller om det funkar att stoppa ner de som de är, jag tror jag gör bägge, både torkar och kör direkt med en kärna.

Pratade med en "kompis från förr" som Dogge sjunger, hon sa att nu var hon trött på män som inte var färdiga med sig själva, nästa karl hon satsade på skulle banne mig vara färdig med sig själv...
Jag kunde inte låta bli att fråga om det finns någon någonsin som blir färdig med sig själv, jag menar, hur tråkigt låter inte det?

Att en dag vakna upp och säga "Jahapp, då var jag färdig med mig själv, nu vet jag precis allt om vad jag vill med livet, hur det ska vara, varför jag är som jag är, och hur jag kommer att vara i framtiden. Det var det, det."
"Nåja, du fattar hur jag menar..." sa hon.
Men det var jag tvungen att säga att jag inte gör.

Kanske hon menade ett okomplicerat förhållande, men fan vet, med tyngden av min oerhörda ålder och visdom (yep, sagt utan ett spår av självironi... jajemen...) så måste jag nog hävda bestämt att så fort man blandar in en annan människa i sitt liv så blir det ibland faktist lite komplicerat, hur man än gör eller hur goda ens intentioner är.
Det är bara så det är.
Frågan är kanske egentligen, eller svaret är kanske att man ska träffa någon där det känns värt alla smågupp och återvändsgränder, någon man håller fast vid även om det blåser styv kuling emellan varven.

Vi pratade ganska länge, vi hörs tämligen sällan och mycket ska ju avhandlas när man äntligen har tid (förresten, vad jag avskyr det uttrycket "har tid..." För det är ju så ibland, att visst har man tid, men man väljer att göra något annat... Det är inte säkert att det man väljer egentligen har högre priorietet, men man inbillar sig det ibland. I alla fall gör jag det. Nu försöker jag ändra på mig, och inse medvetet att jag faktist väljer. Men det är svårt. Som att lära en gammal katt att räcka vacker tass.)

För övrigt så bevisade Diesel att gammal katt är äldst första april...
Som den förvirrade stackare jag är så ställde jag fram en djup tallrik med räkor på bordet...
Vände mig om och diskade.
Det höll jag på och roade mig med tills jag hörde ett sinnligt grymtande bakom mig.
När jag vände mig om så hade gammelkatten borrat ner hela huvudet i tallriken och körde runt med hela ansiktet i räkorna för att sedan titta upp på mig med simmiga ögon.

Jag svor inte.
Jag skällde inte.
Jag skyllde mig själv.

Katterna fick ett skrovmål på räkor.
Jag åt stekt ägg och grönsaksris.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med. Klar vill man junte bli. Det finns inget bättre än att träffa på nytt folk som man kan "igla" på, alltså utnyttja för att öppna sin egna blick för sånt man inte "sett" förut. Eller snylta på andras goa sätt att tänka, som man ta och förnya sin värld med! Skaffa sej nya friska vanor och sätt att se omvärlden på, alltså./Tangentbords-SMS:arn/

Shirouz sa...

Precis! Det är ju som att se världen med andra ögon ibland, bara för att man själv inte tänkt på just det sättet som nån annan gör, det vill man ju inte förneka sig.
He he he!!! Tangentbords-drömmen är det bästa som jag någonsin hört, jag garvar fortfarande bara jag tänker på den :)

Anonym sa...

Me too :o))