onsdag 16 april 2008

Det är över nu.

Det går fan inte.
Igår messade Kia, frågade om ett besök på bageriet kunde vara av intresse, "Mjaa...." sa jag och så sa vi att "Jo, varför inte..."
Så skulle hon iväg och klippa sig först och när hon dök upp, var var jag?
Jag stod fortfarande och sköljde denna förbannade sallad som dykt upp hela tiden dessa två dagar när vi levt som kaniner med smak på kött.

Jag torkade av händerna på mitt imaginära förkläde och rättade till de imaginära rosetterna i håret och sa "Tror du att vi kan ta fikat här hemma, för jag hinner nog inte?" och som den förstående människa Kia är så sa hon "Jodå, vi kör det här."

Så gjordes, kaffefiltret vek sig givetvis åt helvete och Kia sa, som den snälla människa hon är att, "Nej, det behövs inget nytt kaffe." och "Det är bättre än det jag gjorde i torpet häromdagen i alla fall, för det var det jävligaste jag druckit på länge."

Vi diskuterade GI och Jane Austen och hade ganska trevligt, tror jag, om man bortser från min jagade blick när jag tänkte på resten av salladshelvetet som låg och väntade på mig i köket.
Vi förflyttade oss därför tillbaks till köket, där jag sköljde ännu mer sallad och diskade och stod i som en annan dålig husmor.
"Vi får se hur länge det här håller" sa jag "Är du upptagen nästa vecka? Fika och så menar jag..."
"Nja, inte så värst, vi hörs när du kommit ifrån det här" sa Kia som den finkänsliga människa hon är.

Sedan kom guben hem för lunch, tittade matt på skålarna med sallad (två stora) och sa, "Neej, det måste vara något fel!"
"Jag gör bara som det står i receptet" sa jag tjurigt och tuggade sallad så jag liknade en ilsken gräs-klippare."
"Men det är inte rimligt...." sa guben och for fram som en slåttermaskin över tallriken. "Så här mycket kött.... Och sallad..."
"Tyst och ät" morrade jag.

Hur som helst, efter tio minuters envetet tuggande så kom vi överens om att vi skulle återgå till normala vanor.
Jag menar, jag fixar inte att äta upp en hel kalkon till lunch och en till på middagen och guben har vissa reservationer emot att äta en halv häst till lunch och sedan fylla på med en fjärdedels ko till middagen.

Så, that's it.
Vi är tillbaka till ett normalt liv, idag blir det kassler för guben och tofu för mig.
Det är som Galenskaparna sa, "Det ska va gött att leva annars kan det kvetta."

Och, det är så förbannat skönt att slippa allt organiserande, jag menar, jag är den minst organiserade människa jag känner, de här två dagarna har tammetusan känts som ett halvår.
Jag har gjort våld mot min personlighet och det är aldrig bra i längden.

Härmed återgår livet till det normala, åh så skönt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ack om jag hade vetat detta..
Nåja, skönt att du är tillbaka till livet :p
Kommer att försöka dra ut dig på orgier i kaffe och bakverk så snart tillfälle ges

Shirouz sa...

He he he!!! Yes, I am back in the real life!!! :)
Härligt, jag väntar och ler och ser tiden med tillförsikt an!