tisdag 8 april 2008

Det är bara så det känns...

Just nu väntar jag på Frasier.
Och sitter här och funderar på hur det gick för facklan i S.F.

Jag vet inte jag, men hela idén med ett OS i Kina känns för mig ganska så svårtuggad.
Visst, jag vet, jag vet, jag har hört allt om det här att man ska inte blanda politik och sport, och den olympiska känslan och känslan av samhörighet och allt det där.
Jag har hört det.
Men tyvärr så kan jag bara gå på min egen känsla och den känslan säger bara till mig att "Det känns fan inte rätt."

Det känns inte rätt att låtsas att det finns en stor gemensamhetskänsla på en sportarena medan man samtidigt vet hur det är i Burma, med Kinas goda minne, hur det är i Darfur och i Tibet.
Jag kan inte låtsas att det är så fint och sportsmanna-aktigt när jag samtidigt vet att journalisterna som kommer till OS kommer att vara ganska så kontrollerade.

Det känns som en maskerad som jag har lika stor lust att medverka i som kungen antagligen skulle haft om han vetat om vad Anckarström planerade.

Det är bara så.
Det känns inte rätt.
Det känns som hyckleri.
Stort hyckleri.

Inga kommentarer: