tisdag 22 april 2008

1-0 till mig.

...Det är det här med att låta folk äga sina egna känslor.

Ibland är det så förbannat lätt att ta på sig andras känslor, precis som en gammal rock som man egentligen inte vill ha.

Ibland är det lika lätt att se någon bete sig som en idiot, mest för att de vill reta upp en och få en reaktion, och ändå bara kliva iväg, precis som om de försökt ge en den gamla rocken, man har tagit i den, synat den och sedan skakat på huvudet,gett tillbaks den och knallat iväg.

Speciellt en man får mig att alltid ta hans rock, skaka på huvudet och småle medan jag hänger tillbaks den på hans egen arm. Tyvärr så börjar det nog bli en liten kamp, om huruvida han ska få mig att tappa humöret eller inte...
Än så länge leder jag. Det är väl mest beroende på att han inte träffat på mig när jag har PMS.
Misstänker jag...



Som igår, när klockan var fem i nio och jag kom fram till tobaks-hörnet i den stora affären. Jag såg att gallergrindarna var neddragna framför tobaken men tänkte inte så mycket mer på det.


Där finns en man som är förbannat otrevlig, jag är inte säker på varför han är inom den service-mindade sektorn, kanske har han helt enkelt haft otur och fått ett jobb han inte ville ha... Vad vet jag?
Vad jag däremot vet är att han avskyr att hälsa på sina kunder, vad jag också vet är att jag tycker om att hälsa på expediter.

Lång träning har fått honom att faktist säga hej till mig, men det har nog tagit ett halvår innan han började förstå att om han inte sa hej tillbaka till mig så skulle jag stå tyst och inte klämma fram mitt ärende.

(Jag vet, jag är en jobbig typ.)



I alla fall, igår så klev jag fram, och sa Hej! Han mönstrade mig som vanligt med samma motvilja som han ägnar alla kunder innan han sa "Hej."

"Ett paket tobak." sa jag.

Han vände på huvudet och lyckades med ryggen vänd emot mig ge intrycket av att de gallerförsedda tobaks-varorna var en nyhet för honom. Sedan lyftes blicken och inspekterade klockan, som nu var tre minuter i nio, han vände sig om emot mig och sa med illa dold belåtenhet i rösten...
"Det är stängt."

"Men oj då! sa jag och flinade som en tvättbjörn medan jag inspekterade klockan också.



Härvid försökte den andra expediten blanda sig in i leken, "Men..."

"Nej nej, nej," sa jag översvallande och kände hur mina ögonbryn dansade marengo i pannan

"Jag förstår, då kommer jag imorgon istället! Hej hej!"



Jag är tyvärr inte bättre människa än att jag var tvungen att titta på den manlige expediten, han såg nu ut som om han svalt ett storpack citroner i stället.
Jag däremot gick min väg och mådde tämligen bra.

Inga kommentarer: