tisdag 4 mars 2008

Ödmjuk med ett stänk av förvåning.

Usch.
Jag känner mig inte riktigt redo för den här tisdagen, tror ni vi kan köra måndagen igen i repris istället?

Inte för att den var så speciellt hejsan-hoppsan den heller, å andra sidan så måste jag säga, även om jag riskerar att låta soft just nu, att jag känner mig förbannat ödmjuk varje gång jag påminns om hur bra vänner jag har.
Ödmjuk med ett stänk av förvåning, för jag begriper egentligen inte hur jag har lyckats samla ihop ett sådant fint pärlband av vänner som har så mycket kloka saker att säga.
Ödmjuk med ett stänk av förvåning över att inse att jag aldrig tvivlar på att de finns där, det är för mig lika säkert som att onsdagar följs av torsdagar.
Ödmjuk med ett stänk av förvåning när jag inser hur totalt olika alla är, det är nog inte som ett pärlband av pärlor när jag tänker efter, det är mer som bärnstenar som alla är lika på utsidan men när man polerar dem så lyser de alla med egen kraft.

Det är fan märkligt... Men som sagt, ödmjuk med ett stänk av förvåning.
Det enda jag skulle kunna klaga på är att somliga insisterar på att Nemi måste vara en karbonkopia av mig.
Jag ser ingen som helst likhet.
Jag som är så ödmjuk.
Jämt.

Inga kommentarer: