torsdag 28 februari 2008

Jag svär för lite.

Igår, när jag låg som den döende Kamelia-damen på soffan så såg jag flickorna på Playboy Mansion, den ena skulle gå igenom en etiketts-kurs.

Det första som slog mig var att jag äntligen fick ett ordentligt synintryck av vad "Stiff Upper Lip" betyder... På två sätt.

Ett:
Hade damerna som var etikett-gurus rynkat mer på näsan eller snörpt ihop munnen så hade deras likhet med en kattbak varit slående.
Två:
Det kan inte vara bra med så mycket silikon eller vad det är som de har i läpparna, somliga av de där kvinnorna.

Gnolande på AC/DC's låt med samma titel tittade jag vidare, febersuset gjorde allt så intressant och sedan slog det mig.

Jag svär åt helvete för lite.
Jag vet inte vad som har tagit åt mig.
Jag som älskar att krydda mina meningar med diverse saltstänkta uttryck har börjat låta tämligen menlös.
Hemskt.
Börjar jag bli gammal?
Börjar jag bli urvattnad i språket?

Jag måste gå och lyssna på Magnus och Brasses svordomslåt.
Så här kan det inte fortsätta.
Någon jävla ordning får det ju lov att vara.

Inga kommentarer: